En Julsaga sedelärande berättelse av Magister Erik        Det var en gång för länge, länge sedan en matris som hette A. Just den här kvällen som den här sagan utspelar sig var det julafton, och A satt ensam hemma. Det var så fint på alla vis-snön föll, granen lyste och det doftade julegröt i hela huset. Det var en sådan där riktigt gammeldags jul, och till och med tomten var nykter. Ändå var inte A riktigt nöjd med tillvaron. Sanningen var den att A sedan en längre tid längtade så förfärligt efter att bli diagonaliserad, men sånt var inte lätt att klara av på egen hand. A kände sig så ensam, och liksom utan egenvärde. A suckade-det fick väl gå ändå....
      Plötsligt hördes ett förfärligt klampande i trappen, och i nästa stund böstade på dörren så hela huset skakade. A blev vådligt förskräckt-vem kunde det vara? Så hördes en dånande röst: Finns det några snälla matriser här?  A tänkte efter-så där väldigt snäll hade den kanske inte varit, men det verkade ju som om det skulle kunna löna sig att svara jakande, så A pressade fram ett litet blygt "ja!"
      I nästa nu stod en jättestor matris med tomtekläder och julklappssäck mitt inne på golvet och spridde smältande snö omkring sig. A måtte sett lite förskräckt ut, för tomten log vänligt och frågade med djup röst:"Vad heter Du min lilla vän?"-"A"-pep A, "vad heter Du?"-Jag heter P, mullrade tomten, och liksom för att intyga sin vänliga inställning, så gav P ett multiplikativ kram från höger, och en invers/transponererad från vänster.
      Men kan Du tänka Dig vad som hände då?-Jo vips fick de en diagonalmatris tillsammans! A blev jätteglad, så klart, det var ju det här den hade längtat efter så länge! Diagonalnatrisen var alldeles full av se sötaste små egenvärden, alla reella, och positiva!-Det var dygdens belöning-A hade alltid bemödat sig om ett positivt definit tänkande och varit noga med symmetrin, A kunde faktiskt transponera sig utan att någon märke det!
      Nu blev det fest och glädje-egenvärdena hoppade omkring och var alldeles vilda, och P tog fram säcken och delade ut klapparna. Varje egenvärde fick en alldeles egenvektor att leka med, och de rusade omkring och och slog varandra med dem så att inredningen flög vida omkring. Till sist tyckte A och P att de busat klart och började bli trötta, så de tog in sina små egenvärden i egenrummet och nattade dem.
      När de små lagt sig satt A ochP kvar länge i soffan och pratade-de hade ju så mycket att tala om- och A fick veta att P var en framstående matris som  var bas för både bad- och kolumnrum. A var mäkta imponerad-A som bara var mezzosopran! 0-rum däremot brydde sig inte P så mycket om-man var väl inte singulär heller!
      A som alltid hållit en viss distans till andra matriser-det var inte så kul att bli lineärt beroende av någon-blev alltmer tillfreds, och innan de gick och lade sig var det bestämt att de skulle bo ihop.
      Ja, det var den första julen A och P firade ihop, men långt ifrån den sista. Åren gick och A blev fet och god-en riktig matrona- och allteftersom A växte, så blev egenvärdena fler och fler.
      Varje jul kom P's moster hem till dem med den traditionella julmaten-rutten haj, som hon skickligt smugglade från Island in i Sverige. Sanningen var den att ingen tullare vågade ta upp någon diskussion med henne om hennes bagage. Mostern var nämligen Isländs mästare i sumobrottning och dessutom i hajkastning-hon var fena på det, helt enkelt-och hade fått Isländska Dagbladets Brugdmedalj flera år i sträck.
     Som Du förstår så levde de lyckliga i alla sina dagar, och A glömde aldrig den där första julen när de träffades... GOD JUL