Kvinnligt lärande på KTH.


Gunnel Roman, universitetsadjunkt i matematik, KTH.



Eftersom vi fortfarande har betydligt färre kvinnor än män som arbetar inom teknisk sektor är det för mig en självklarhet att sträva efter att få fler kvinnor intresserade av teknik.


I den moderna världen använder vi dagligen teknik. Behovet av teknik som är anpassad för alla, dvs gammal såväl som ung, högutbildad som lågutbildad, kvinna som man etc växer. Kvinnor och män ser ofta tekniken på olika sätt. Båda behövs och ett samarbete ger ett mänskligare resultat, dvs teknik som passar fler. Ett samarbete är dessutom vanligen både kompletterande och kreativitetshöjande.

Det är inte enbart den tekniska slutprodukten som skulle vinna på en jämnare fördelning mellan könen utan även arbetsklimatet skulle bli trivsammare och hälsosammare för de som arbetar med teknik. Det sociala klimatet på arbetsplatsen är central för kvinnor. Många kvinnor skräms av en miljö där avsaknaden på sociala kontakter är uppenbar som det t.ex. kan vara på en mansdominerad institution.


Det är dags att kvinnorna får existera i teknikens värld på sina egna villkor och inte efter männens. En utbildning som också passar kvinnor är grundläggande. Bra utbildningar attraherar alla. Det finns tekniska gymnasieskolor exempelvis ABBs industrigymnasier i Västerås, Ludvika och Finspång, som till hösten 1998 hade lika många sökande av båda könen. Tekniska högskolor måste likaväl kunna öka antalet kvinnliga sökande. Genom att söka i den nuvarande

civilingenjörsutbildningen har vi försökt att hitta nya vägar som skulle kunna få fler kvinnor intresserade av tekniska högskoleutbildningar.


Intervjuer med kvinnliga teknologer


Hur upplever då de kvinnliga teknologerna sin situation? Jag gjorde under året 1997 en intervjustudie av 33 aktiva kvinnliga teknologer. 23 av kvinnorna studerade på programmet elektroteknik(E) och de övriga 10 på väg och vattenbyggnad(V).


Intervjuerna varade en till tre timmar. De var semistrukturerade, dvs de utgick från en följd av teman med frågor kring var och ett. Kvinnorna jag intervjuade gavs stor möjlighet att tala fritt, samtidigt som det var möjligt för mig att följa upp de svar jag fick. Vi samtalade om studieorientering, anpassningsmekanismer, om förhoppningar och frustration, om intellektuell och etisk utveckling.

Studien resulterade i en rapport som jag här kortfattat kommer att redovisa.


En av mina frågor till de intervjuade var: hur tänkte du när du bestämde dig för att söka till KTH? För de kvinnor som valt att studera på E är det intresset för ett visst ämne som dominerat. Drygt en tredjedel har sökt för att de vill fortsätta att studera matematik. Någon anser att fysik är mest intressant. Det skäl som kommer på andra plats, 20 % hos de kvinnliga E-teknologerna är önskemålet att få ett yrke, här att bli civilingenjör, som man säkert vet ger ett bra arbete. För

V-teknologerna är det främst intresset för yrket som civilingenjör inom Väg och Vatten som är vanligast (35 %), men även här är intresset för ett visst akademiskt ämne stort, ca 30 %. Många som studerar på V önskade från början studera på programmet Arkitektur och därför är V deras andrahandsval. Några väljer just KTH för att KTH har hög status. KTH är välkänt och har ett gott rykte.

Kanske det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är att så många som 15 % av E-teknologerna och 14 % av V-teknologerna egentligen inte har något speciellt motiv till att studera på KTH. En säger t.ex. att det var brist på andra alternativ.


Gymnasielärarna i matematik, fysik och kemi har spelat en stor roll för dessa kvinnor vid val av fortsatt utbildning. Har man t ex haft en mattelärare som betytt mycket väljer man gärna att studera just det ämnet i fortsättningen.


Mötet med KTH har varit en blandning av glädje och besvikelse. Det finns förväntningar som inte uppfyllts. Främst är det undervisningen som upplevs som otillräckligt. Ett gott kamratliv kompenserar ett tufft studieprogram.


Tuffare än man trodde


Det flesta var väl medvetna om, innan de började studera på KTH, att studierna skulle bli krävande. Framför allt är det den stora arbetsvolymen under tidspress som är besvärlig. En nybörjare säger sju gånger tuffare än vad man själv trodde, och en annan suckar att man pluggar ihjäl sig . De som går i de högre årskurserna tycker fortfarande att det är mycket arbete även om de delvis vant sig.

Studierna upplevs som om de tar all deras tid. Undersökningar har gjorts på KTH som visar att en normal arbetsvecka (självuppskattad) är 42 timmar på E, vilket inte är speciellt anmärkningsvärt. Varför upplever de jag samtalat med att det är så mycket mer? Det finns flera faktorer som leder till ett missnöje som förstärker känslan av en enorm arbetsbörda. En E2:a säger att det är tungt och torrt . De studerar fysik och matematik hela dagarna. Det blir enformigt och känns inskränkt. Med en stor tidspress är risken att inlärningen blir både kortsiktig och ytlig. Kunskap erhållen på det sättet glöms lätt bort och sammanhangen blir lidande. Det känns också tungt att studierna trots idogt arbete inte alltid ger resultat. Ifrån gymnasiet är de vana att vara en av de bästa i klassen. Men med den större konkurrens som KTH-studierna medför, blir många högst medelmåttiga. Det är en stor omställning.


Tidspressen bidrar till att man inte hinner förstå. Det är så pass mycket som skall läsas in på kort tid att förståelsen får emellanåt lämnas till ett senare tillfälle. Det kan även vara svårt att hinna fråga. Kontinuiteten i studierna påverkas och det blir lätt hafsigt. Det finns knappast någon tid för egna reflektioner.


Ökad valfrihet önskvärd


Ovanstående klagomål är speciellt starka under de två första åren. Ett större utbud av valfria kurser, som också omfattar de första åren är ett vanligt önskemål. Som undervisningen är upplagd idag finns det inte möjlighet att välja kurser förrän i årskurs tre. Att vara helt styrd och hela tiden arbeta under tidspress upplevs negativt. Man fattar få egna beslut. Alla de 33 kvinnliga teknologerna saknar valfriheten och önskar ett bredare kursutbud.


En av de intervjuade säger:


Man får ju en väldigt ensidig bild av verkligheten. Man ser ju liksom det helt mekaniska i allting.

Andra studier har redovisat liknande resultat:

Jean Armstrong (1995) skriver utifrån ett australiensiskt perspektiv:

The long hours seem to be regarded as a virtue in themselves not as a necessary evil which they believe is required to become an engineer. 'Soft' courses such as Arts with far fewer contact hours are often mentioned with scorn. Most women I would suggest would prefer a more balanced life in which time can be devoted to other interests and responsibilities


Elin Kvande (1982) skriver om NTH i Trondheim (citerat av Karlqvist (1997)):

Jag ser på sätt och vis Norges Tekniska Högskola som en representant för mycket av det negativa i mansrollen. Det är en streberskola ? Arbetsbördan är i allmänhet så stor att man inte får tid till att tänka på andra saker, man blir likriktad och en fackidiot.


"Arbetet skall inte äga dig" är ett direkt citat från en av Kvandes informanter. I vår undersökning har vi också funnit att de kvinnliga studenterna reagerar mot att studierna "äger" dem. De flesta är, liksom hos Kvande, kritiska till studierna som övning i tidsdisciplin.

Lärarna


Vilken syn har de intervjuade på lärarna? Det är omöjligt att entydigt säga vad som karakteriserar en bra lärare. Kvinnorna jag talat med saknar personlig kontakt med lärarna och de efterlyser ett större personligt engagemang från lärarnas sida. Frågeklimatet är ofta dåligt. Det är svårt att fråga. Det är vanligt att abstraktionsnivån på undervisningen ligger för högt för att det skall gå att ställa frågor. Tidspressen för också med sig att det är svårt att hinna fråga. Det väsentligaste hindret är dock undervisningsformen. Under en stor föreläsning med minst 100 personer i salen skall det till mycket mod innan en fråga ställs inför alla närvarande. En besvikelse över att läraren ofta inte förstår frågan och/eller inte svarar på det man frågar om gör att det till slut inte blir några frågor. I klassrummsundervisning med högst 30 studenter finns det inga dylika hinder.

Avsaknaden på förebilder, dvs kvinnliga lärare och forskare upplevs som en allvarlig brist av i stort sett alla informanterna.

Pojkar bra kamrater

För de kvinnor som sökt till KTH är det inget större problem att studera tillsammans med manliga kolleger. Tvärtom. Många av informanterna har medvetet sökt sig till denna manliga miljö: pojkar är bra kamrater och de har ett rakt språk. För dessa kvinnor är det naturligt att ta avstånd ifrån "fniss, kackel och tissel-tassel" som man associerar med kvinnliga miljöer. Men samtidigt finns problemen med att inte vara hörd eller tas på allvar. Det är dock nästan alltid trevligt med den uppmärksamhet ens person väcker. De som går i årskurs ett och två verkar allmänt nöjda med sin situation som minoritet. Informanter från de högre årskurserna uttrycker ett visst missnöje med att studera på en skola som är "gjord av män för män". Några bekymrar sig för framtiden och ställer sig frågan om det kommer att bli svårare att få arbete eftersom de är kvinnor.

En av de intervjuade har under studietiden fått två barn. Hon hävdar att det är bra att få barn under grundutbildningstiden eftersom hon då slipper ev avbrott senare i sin karriär. Det gör att hon känner sig tryggare i tanken på sin framtida arbetssituation.

Flera beskriver sig själva som pojkflickor och de har många "killkompisar". Vid val av tekniskt program har många av de kvinnor jag intervjuat tänkt på att de vill studera där det är få kvinnliga teknologer.

En säger exempelvis:

Jag ville inte gå på en linje där det var för många tjejer, det var faktiskt ett val också, att jag ville inte ? välja lantmäteri eller kemi eller något sådant där.

Kan det vara så att det är det "manliga" i såväl kvinnor som män som attraheras av teknik och teknisk undervisning? De kvinnor som har valt teknisk utbildning föredrar en robustare manlig miljö framför det sociala spelet som kan finnas hos kvinnor. Men trots det behöver de kvinnor som finns på KTH varandra. De arbetar tillsammans och stöttar varandra i olika situationer. Det finns ett informellt systerskap.

Kvinnor ifrågasätter ofta sin intellektuella förmåga och behöver stöd och bekräftelse på att de är framgångsrika. I gymnasiet får varje elev mer uppmärksamhet än på högskolan, eftersom lärartätheten är högre. En person som är van att märkas och få beröm för det den gör har lätt att misströsta i högskolans anonyma värld. Många informanter beskriver svårigheter med att plötsligt inte vara bland de bättre och hur de får kämpa med att upprätthålla sitt självförtroende. Den enda reaktion på sitt arbete som de får är tentamensresultatet. Och känslan av att ingen annan bryr sig är stor och nedslående.

Det kan finnas en konservatism hos gemene man angående "tjejer och teknik". Att väcka uppmärksamhet bara för att man är kvinna och blivande ingenjör kan kännas tröttsamt och förlegat.

En av de intervjuade berättar:

Häromdagen på ett studiebesök [mötte vi] gubbar i 50-60-årsåldern som fortfarande fruktansvärt konservativ syn på tjejer trots allt. Och det gör mig så otroligt trött. Jag blir verkligen så där...åhh... ni får skylla er själva gubbar, ni ska ändå ut snart. (Det är sånt som gör att) tekniska utbildningar blir betraktad som tråkig.

Studieavbrott viktiga


Nästan alla är överens om att det är roligt att studera på KTH. Men det är inte studierna i sig, utan kamratlivet som de tänker på. Många reagerar på att de inte hinner med något annat än sina studier. De hinner inte träffa vänner utanför KTH, men kanske allvarligast är att de tycker inte att de hinner med sig själva. Ett avbrott i studierna blir för några helt nödvändigt.

Det vanligaste avbrottet i de dagliga studierna är någon form av idrott. Att springa i skogen, orientera eller jympa skingrar tankarna och ger nya krafter.

Av de 33 informanterna har 8 gjort studieuppehåll under sin tid vid KTH. Tre har gett sig ut på långa resor. En har arbetat utomlands och en har studerat utomlands. Flera planerar terminer vid utländska lärosäten och många vill göra sin praktik eller sitt examensarbete utanför Sveriges gränser.

Tre stycken har hämtat energi och inspiration genom deltidsanställning. För dessa tre har arbetet varit en avgörande faktor: om de inte hade börjat arbeta hade risken varit stort att de avbrutit sina studier. De hade alla tröttnat på de hårda studierna och studieresultaten hade blivit allt sämre. Kravet från CSN om studiemedelspoäng blev en stressfaktor. I en sådan situation kändes det tryggare att arbeta halvtid. Och ofta gick studierna bättre.

Perry

Den klassiska texten om studenters intellektuella och etiska utveckling är Perry, Forms of Ethical and Intellectual Development in College Years. A Scheme [4] Hans analyser baserar sig på ett stort material bestående av intervjuer huvud-sakligen av manliga studenter vid Harvard. De få kvinnor som accepterades i materialet är de som följer de manliga studenternas normer. Perry delar in en students utveckling i nio olika faser eller nivåer. Här beskriver jag de tre första och sammanfattar endast de sex följande. (I rapporten finns en noggrannare beskrivning.)

1. Den första nivån kallar han för dualistisk. Det är en nivå där studenten ser på kunskap som en sann eller en falsk utsaga; världen består av tvåpoliga bilder av typen svart - vitt, bra - dåligt, vi - dem. En student förväntar sig att bli "undervisad" av läraren vars kunskap eller auktoritet aldrig ifrågasätts. Studenten sväljer stoftet oreflekterat för att senare, vid examinationstillfället, återge det exakt. Det blir i värsta fall en upprepning av fakta utan röd tråd eller förståelse. Egna tankar och alternativa sätt att betrakta fenomen förekommer ej. Här handlar det om hårt arbete, riktiga svar och anpassning. Denna nivå har de flesta lämnat då de börjar studera på högskola/universitet.

2. En student på den andra nivån har blivit varse en mångfald hos kunskapen som ger honom/henne en inre osäkerhet, men ger dåliga lärare skulden för denna obefogade förvirring.

3. På nivå tre har studenten accepterat mångfalden och osäkerheten; den är temporär och därför kan den tålas. Men tron att auktoriteterna så småningom hittar de riktiga svaren lever kvar.

Nivåerna 1 - 3 har det gemensamt att Dualismen består om än i modifierad form; Perry kallar dessa tre nivåer Modifierad Dualism.

Nivåerna 4 - 6 har det gemensamt att studenten gradvis upptäcker kunskapens Relativism och behovet av ett personligt förhållningssätt till kunskap.

Nivåerna 7 - 9 kallas med ett sammanfattande namn av Perry för Committment, vilket i denna kontext kan översättas med åtagande eller Engagemang.

Våra informanter är till antalet endast 33 st. Detta låga antal tillåter inte en meningsfull statistisk analys. Vi väljer därför att presentera vår klassificering i de tre stegen dualism, relativism och engagemang i nomogramatisk form.

Fördelning av informanter på de tre huvudgrupperna i Perrys schema för intellektuell utveckling

Alla de åtta teknologer vi intervjuat ifrån årskurs 1 tillhör kategorin Dualism. Anmärkningsvärt är att så många som 6 utav 9 st i årskurs 3 har en dualistiskt kunskapssyn. Om KTH lyckats med att vägleda dessa unga kvinnor till självständiga kritiskt tänkande människor hade vi haft 0 st dualister och betydligt fler som tillhör gruppen engagemang i årskurs 4. Det är viktigt att påpeka att de fyra teknologer som uppnått den högsta nivån, dvs. Engagemang har alla gjort olika typer av avbrott i sina studier. Det har varit såväl arbete som långa utlandsresor. Enligt vad de berättar har detta påverkat deras kunskapssyn.

Till slut vill jag understryka vikten av att satsa på en teknisk högskoleutbildning som tilltalar kvinnor. De kvinnor jag samtalat med saknar främst större valmöjligheter inom teknisk utbildning och har en önskan om att själva få ta större ansvar. Vidare är en studietakt som tillåter eftertanke och arbetsformer där deras egen kreativitet tas till vara på ett bättre sätt värt att satsa på.

Läs gärna hela rapporten som heter Studieorientering, anpassning och intellektuell utveckling, kvinnligt lärande på KTH. Skriven av Gunnel Roman och Sören Törnkvist. Det är en rapport utgiven i serie från Ingenjörsvetenskapernas Didaktik vid KTH, nr 1998:6. Den finns också att hämta ifrån Didaktiks hemsida med adress: www-didaktik.kth.se/forskning/forskning.htm


Referenser


Armstrong, J. (1995) Women Engineers in Tertiary Education in Australia: the structural and cultural barriers they face Proceedings of Second National Conference on Equity and Access in Higher Education, Melbourne.


Karlqvist, A. (1997) Från eftersatt till eftersökt - Om kvinnliga studeranden på Kungl tekniska Högskolan . Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, Stockholm.


Kvande, E. (1982) Anpassning och protest. Kvinnovetenskaplig tidskrift. Lund 1982. No 3. p. 42-51.


Perry, W.G. Jr. (1970) Forms of Intellectual and Ethical Development in the College Years. New York: Holt, Rinehart and Winston, Inc.


4