Länsstyrelsen i Stockholms län
via
Stockholms stadsbyggnadsnämnd/-kontor Box 8314
104 20 Stockholm
Stockholm 2002-03-01

Överklagande av bygglov för marksaneringsanläggning för termisk behandling av miljöfarligt avfall inklusive lager av miljöfarligt avfall m m på Gasverkstomtens strand mot Husarviken, Hjorthagen 1:3 i Stockholm, dnr 2001-14037-571 - begäran om inhibition

Stadsbyggnadsnämnden kungjorde 2002-02-15 att man medgivit bygglov för marksaneringsanläggning för termisk behandling av miljöfarligt avfall inklusive lager m m t o m 2003-12-31 på Gasverkstomtens strand mot Husarviken, Hjorthagen 1:3 i Stockholm, dnr 2001-14037-571. Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening (DLV), som har till uppgift att värna om och förbättra miljön inom sitt verksamhetsområde och har medlemmar inom Norra Djurgården, Hjorthagen, Gärdet, Östermalm och Lidingö, bosatta som arbetande, företag och bostadsrättsföreningar, överklagar och begär att Länsstyrelsen inhiberar bygglovsbeslutet. Vi har avstyrkt bygglovsansökan i brev av 2001-11-26. I vår överklagan representerar vi även medlemmar vars närmaste boende ligger mindre än 200 meter från området som innefattas i bygglovet rörande miljöfarligt avfall på Gasverkstomten. Vi bifogar deras skriftliga fullmakter.

Vi anser att den verksamhet av experimentell karaktär, som bygglovet gäller är olämplig att bedriva så nära bostadshusen invid Husarviken och i Hjorthagen och kan ej godta skälen för att lägga denna här. Bygglovet strider inte bara mot föreningens intentioner utan även mot intentionerna bakom skapandet av den till Gasverkstomten gränsande Nationalstadsparken. Gasverkstomten i sig ligger inom den s k Ekoparken för vilken regeringen med stöd av 6 kap 2 § NRL 1991-11-21 beslutade att Stockholm och Solna skulle redovisa hur planering enligt Plan- och bygglagen avsåg att tillgodose natur- & kulturminnesvårdens samt friluftslivets intressen. Stockholm redovisade i december 1992 ett program för planering av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.1993-09-06 beslöt kommunfullmäktige att i området ska följande principer och riktlinjer "i program för planering" beaktas:

- Området skall värnas som en unik kultur- och naturpark med till parken väl anpassad bebyggelse.

- Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden.

- Området skall förbättras med avseende på trafikstörningar och andra miljöproblem.

I förslaget till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, Ds 1994:3, påpekas att höga miljökrav skall ställas på förändringar inom eller intill "nationalstadsparken". Enligt den utredning som utgör underlag till fördjupning av översiktsplanen för Stockholms del av Nationalstadsparken från oktober 1997 ska i det aktuella område prioriteras återställande av marken med gräs och ek.

Hänsyn till Nationalstadsparken ska tas i bygglov enligt grundläggande bestämmelse i PBL 2 kap 1 §.

Skyddsvärt område

Till bygglovsansökan bifogad situationsplan beskriver arbetsområdena för uppgrävning av 6 st "hot spots" belägna på Ropstens parkeringsplats (3 st) samt vid byggnader inom Gasverket (3 st). Dessutom etableringsområde för bodar och containers i östra delen av Gasverkstomten, mellanlager för miljöfarligt avfall mitt för Ropstens båtklubb, behandlings-/destruktionsanläggning och driftområde vid Husarvikens mitt samt lager för torkning av miljöfarligt avfall längre in i viken. Allt på södra stranden av Husarviken i gränsen till Nationalstadsparken. I miljöprövningen har dessutom två transportvägar redovisats genom området samt ytterligare lagerytor, som ej framgår av bygglovsansökan.

Etableringsytor, lager, destruktionsanläggning och driftområde planeras att ligga inom strandskyddat område. (Se länsstyrelsens beslut om strandskydd 1999-06-03, dnr 18611-99-22769). Destruktionsanläggningen med sitt driftområde och etableringsområdet skulle hamna mitt i ett uppvuxet grönområde där en, enligt ansökan, 20 meter hög skorsten skulle sticka upp invid Husarvikens känsliga och utvidgade strandskydd norr om viken. Miljödomstolen har med hänsyn till de höga utsläpp av kvicksilver anläggningen skulle avge samt de omkringboendes oro funnit det rimligt att föreslå en minsta höjd på 40 meter för en sådan anläggning. Enligt gällande översiktsplan ställer dock detta känsliga läge extra stora krav på utformning och innehåll! Platsen ligger strax norr om Bobergs kulturskyddade gasklockor och annan kulturskyddad bebyggelse inom Gasverket. Området anges vara av riksintresse enligt vad Riksantikvarieämbetet särskilt beskriver som "Riksintressant kulturmiljö". En destruktionsanläggning för destruering av 100.000 ton för miljöfarligt avfall, driftområdet samt lagren för miljöfarligt avfall skulle helt klart skada närmiljön och den intilliggande Nationalstadsparken mycket påtagligt. En påträngande ful verksamhet med damm, smuts, buller och avgaser drabbar park och närboende och fritids-, rekreations- och kulturintressen skadas. Djur och natur kan drabbas av irreversibla skador.

Både i och omkring det aktuella området finns ytterligare starka skyddsintressen. Husarviken har ett idylliskt läge som en säregen del av Lilla Värtan, med näst intill tropisk växtlighet och många fåglar häckar i området. Frånsett fågelsång så är här nästan tyst. Fritidsfisket är populärt och på stränderna i norr och söder ses ofta vilda djur. Längs södra sidan av viken löper en populär motionsstig ut i Nationalstadsparken, vars gräns går i den södra stranden. Kommunfullmäktige har redan 1993 beslutat att parken här ska bli naturreservat och området har 1995 särskilt skyddats i stadsbyggnadskontorets s k "ESKO"-rapport. Kungliga Djurgårdens Förvaltning har lagt ned stora resurser på att återställa det f d industriområdet i Fisksjöäng till naturmark, som redan utnyttjas som rekreations- och idrottsområde.

På södra sidan i strandskyddets södra del löper en gång- och cykelväg mellan Ropsten och Uggleviken som anlagts för att inte gående och cyklande ska behöva utsättas för de risker, trafikbuller och ohälsa, som finns längs med Lidingövägen och Gasverksvägen. Med byggtrafik på motionsstigen och gång- och cykelvägen skulle båda bli farliga för dessa oskyddade trafikanter. Säkra alternativ finns inte.

Nationalstadsparken - nu skyddad i Miljöbalken 4 kap, 7 § - förarbeten

Stadsbyggnadskontoret anger att gamla industritomter inom Stockholm blivit alltmer attraktiva att bebygga. Man anger inte specifikt om detta gäller Gasverkstomten men man glömmer att ange de förutsättningar som finns här. Vi vill därför här klargöra regeringens redovisning angående området.

I prop. 1994/95:3 om Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, som regeringen överlämnade till Riksdagen 1994-06-23, skriver regeringen under avsnitt 6.2 "Aktuella exploateringsintressen" att promemorians överväganden i fråga om synen på tillkommande bebyggelse eller anläggningar inom eller i närheten av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har föranlett kommentarer från åtskilliga remissinstanser. Kommentarerna ger sammantaget en bild av de exploateringsintressen som kan väntas hota skyddsvärdena i området.

Delar av den tidigare Djurgårdsmarken har steg för steg tagits i anspråk för industriell och liknande verksamhet i former som inte låter sig förenas med områdets karaktär av historiskt landskap, präglat av parklandskap, naturmark och med kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer. Det gäller bl a områdena kring Värtaverket och Värtahamnen.

Många remissinstanser uttrycker oro inför hoten mot områdets natur- och kulturvärden från de storskaliga projekt som är kända i och intill det skyddsvärda området. Det gäller framför allt Österleden, en ny stadsdel och eventuell OS-anläggning vid Husarviken. Där konstateras

-att Österleden utgör det största hotet och

-att trafiken från Lindarängsvägens trafikplats mot centrum riskerar att klyva Gärdet mitt itu,

-att Roslagsvägens och norra Länkens utformning har stor betydelse,

-att området kring Husarviken ej bör bebyggas - varken med OS-anläggningar eller bostäder - utan återställas som naturmark. Ny storskalig bebyggelse skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturlandskapet.

Regeringen konstaterar under avsnitt 6.3 "Kommunernas program och länsstyrelsens yttrande" att Stockholms program, som antagits av Stockholms kommunfullmäktige 1993-09-06, bl a har sin utgångspunkt i följande principer:

* Området skall värnas som en unik natur- och kulturpark med till parken väl anpassad bebyggelse.

* Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden.

* Området skall förbättras med avseende på trafikstörningar och andra miljöproblem.

Hela området kring Brunnsviken är enligt programmet en kulturmiljö som skall bevaras bl.a. genom byggnadsminnesförklaringar eller detaljplanebestämmelser. Övriga värdefulla kulturmiljöer skall också bevaras. Det gäller bl.a. Ulriksdal, stora delar av institutionsområdet på Norra Djurgården, delar av Hjorthagen och gasverket, Gärdesstaden och Södra Djurgården.

Naturvårdens intressen av biologiska kärnområden med tillräcklig storlek föreslås säkerställas genom tre naturreservat: Ulriksdal, Norra Djurgården och Södra Djurgården med Ladugårdsgärdet. Inom dessa kärnområden skall ingen exploatering få ske. Mellan kärnområdena skall de biologiska spridningsvägarna upprätthållas och där så är möjligt förstärkas.

Utveckling av friluftsliv och rekreation, kulturliv, nöjen och turism skall enligt programmet underlättas på lämpliga platser och bör kunna ske utan konflikt med kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen.

All nybebyggelse inom området skall enligt programmet anpassas till natur- och kulturmiljön. Det innebär att möjligheterna till sådan bebyggelse är mycket begränsade. Möjligheter till nybebyggelse skall i första hand tas till vara för behov av nationell betydelse eller som har naturliga samband med befintliga verksamheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande till regeringen 1993-12-16 över kommunernas program att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området nu bör få ett permanent och effektivt skydd.

Dessa miljöer utgör unika nationella tillgångar. Länsstyrelsen föreslår därför att detta skydd sker i form av särskild lagstiftning. Utgångspunkten för skyddet bör enligt länsstyrelsen vara att områdenas karaktär av natur- och kulturmiljöer skall bevaras och förstärkas. Områdets särskilda karaktär kan upprätthållas bara så länge de s.k. spridningskorridorerna för växter och djur hålls intakta.

Åtgärder krävs enligt länsstyrelsen därför för att säkerställa och helst förstärka dessa korridorer.

Staten och berörda kommuner måste gemensamt arbeta för detta.

Enligt länsstyrelsens bedömning har det aktuella området en särställning i landet med sina unika bevarandevärden. Samtidigt finns det få områden i Sverige som är utsatta för ett lika hårt exploateringstryck. Kommunernas program påtalar särskilt att området är, och i framtiden kommer att vara, utomordentligt attraktivt för exploateringar på grund av det centrala läget och de stora miljökvaliteterna.

Förbättrade kommunikationer kommer enligt länsstyrelsen också att medföra ett ökat bebyggelsetryck. Med hänsyn till detta ligger det enligt länsstyrelsen nära till hands att anta att områdets bevarande kommer att ifrågasättas och hotas framöver och att detta kommer att ske i högre grad ju starkare exploateringsintressena är.

Regeringens förslag i avsnitt 8.2 "Områdets avgränsning m.m" är att inrätta en nationalstadspark där stenstadens front samt vattenområdena mellan parken och Nackas, Lidingös och Danderyds kuster och stränder utgör gränser i det större landskapet. För de markområden utanför nationalstadsparken som närmast anknyter till dessa gränser har kommunerna i sina översiktsplaner uttryckt ambitioner som överensstämmer med syftet att skydda nationalstadsparkens natur- och kulturvärden.

Regeringen anger under avsnitt 9.2 "Förutsättningar för ändrad markanvändning" att man bedömer att det följer av syftet med nationalstadsparken att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte får ändras.

Nya byggnader och anläggningar som inte behövs för att befintliga verksamheter skall kunna fungera bör därför i princip inte medges. Skyddet torde däremot inte hindra etablerade verksamheter inom eller intill nationalstadsparken från att fungera och utvecklas i anslutning till tidigare ianspråktagna områden. (Vår understrykning).

Inom ramen för skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett begränsat antal nya byggnader inom bostadsområdena och inom områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning, museiverksamhet, idrott och rekreation. Det bör också vara möjligt att bygga om och anpassa befint-liga byggnader efter verksamhetens behov.

Byggnadsområdena får således inte utvidgas , men väl kompletteras om kompletteringarna inte med-för skada på områdets natur- och kulturvärden. Ombyggnad, upprustning eller annan förändring av väg- och järnvägsanslutningarna till Lidingö och Värtahamnen-Frihamnen samt av kraftledningarna från Värtaverket motverkas inte heller av skyddet.

Utvecklingen i nationalstadsparken bör sammantaget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden.

Bestämmelserna till skydd för nationalstadsparken innebär att riktlinjer läggs fast som vägledning för statliga och kommunala myndigheter som har att bedöma frågor om nya byggnader och anläggningar eller andra åtgärder som kan komma att aktualiseras inom eller i närheten av nationalstadsparken. (Vår understrykning).

Regeringen anser att området inte tål ytterligare ingrepp i obebyggd park och natur. När det mer generellt gäller bedömning av ett förslag om komplettering eller förnyelse av befintlig bebyggelse inom nationalstadsparken, krävs omsorgsfulla överväganden huruvida den föreslagna åtgärden till innehåll och form är förenlig med nationalstadsparkens syfte. En utgångspunkt vid prövning av frågor om ändrad markanvändning skall vara att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte skall ändras samtidigt som byggnader och bebyggelsemiljöer som ingår i nationalstadsparken på sikt bör användas endast för ändamål som kan förenas med nationalstadsparkens syfte. Vid eventuell omvandling och komplettering av sådana byggnader och bebyggelsemiljöer bör särskilt uppmärksammas åtgärdernas form och skala samt att karaktären av byggnader i parkmiljö bevaras.

Förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i områden som direkt grän-sar till parken, bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m m och på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse. (Vår understyrkning).

Propositionstexten innebär ett klart avvisande av ett nytt bebyggelseområde vid Husarviken.

Bestämmelsens utformning i propositionen med tillämpning i aktuellt bygglov

Med utgångspunkt i remissynpunkterna finner regeringen att den i departementspromemorian föreslagna lagtexten bör preciseras och förtydligas.

Bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen är utformade så att skyddet för natur- och kulturvärdena inte skall hindra utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet. När nu en bestämmelse till skydd för nationalstadsparker införs i 3 kap. bör några undantag för dessa ändamål inte medges. För nationalstadsparker föreslås därför gälla att i dag oexploaterade områden inte får exploateras. Om detta syfte med skyddet är den helt övervägande remissopinionen enig.

De områden inom en nationalstadspark som präglas av bebyggelse eller utgörs av bebyggelsemiljöer torde i stor utsträckning bestå av byggnader med stort konstnärligt, arkitektoniskt eller historiskt värde. Vid tillkomsten av sådan bebyggelse har som regel omsorg ägnats åt bevarande av naturmark, träd och vegetation och åt byggnadernas arkitektoniska utformning. Bebyggelsemiljöerna utgör en viktig del av det samlade historiska landskapet i en nationalstadspark.

Av 3 kap. 1 § första stycket naturresurslagen följer att bl.a. tillståndspliktiga förändringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar av byggnadsbeståndet skall utföras så att åtgärden inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Detsamma gäller i fråga om vägar, kraftledningar och andra anordningar inom det skyddade området. Inom en nationalstadspark ger emellertid regeln om påtaglig skada inte tillräckligt skydd. Regeringen anser därför att sådana förändringar, upprustningar och kompletteringar som medges i en nationalstadspark skall utföras så att de angivna värdena inte utsätts för någon negativ inverkan av betydelse.

Regeringen anser i fråga om ny bebyggelse, nya anläggningar och andra ingrepp, som är tillståndspliktiga enligt den lagstiftning som är anknuten till naturresurslagen, att sådana verksamheter kan få komma till stånd, om det kan ske utan att göra intrång på det parklandskap och den naturmark som ingår i en nationalstadspark. Regeringen anser vidare att ny bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder som kan aktualiseras i delar av en nationalstadspark som inte utgör parklandskap eller naturmark, bör få komma till stånd, om det kan ske utan att natur- och kulturvärden skadas. Härutöver bör inte några exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön få ske i nationalstadsparken. Det särskilda skydd mot ingrepp som bör omgärda en nationalstadspark bör därför utformas så att åtgärder får vid-tas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Med hänsyn till syftet med skyddet av nationalstadsparker bör, som Boverket framhåller, vid bedömning av tillåtligheten också områdets ekologiska funktion samt betydelse för rekreation särskilt beaktas.

Det skydd för nationalstadsparker som regeringen föreslår får betydelse för bedömningen av markanvändningsfrågor som berör en sådan park genom att de riksintressen som gör sig gällande och som skall beaktas av berörda myndigheter därmed görs tydliga. Kommunernas planering och myndigheternas prövning av markanvändningsfrågor enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning kan därigenom utgå från en av riksdagen i lag fastslagen värdering av nationalstadsparkens betydelse och från en tydlig målsättning för skyddet av dessa värden.

Som framgått av det tidigare återfinns i 3 kap. naturresurslagen särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, områden som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Dessa avgränsas i lagen med hjälp av ortnamn och geografiska namn som är lokaliserande. För de obrutna fjällområdena har dock regeringen beslutat särskilt om mera preciserade gränser.

Regeringen anser att avgränsning av en nationalstadspark i sina huvuddrag bör läggas fast i samband med lagstiftning. Det ligger i sakens natur att en gränsdragning blir mer preciserad i fråga om en nationalstadspark än i fråga om t.ex. ett obrutet fjällområde. Regeringen återkommer i det följande till frågan om avgränsning av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första nationalstadspark.

Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om vissa uttalanden i naturresurslagens förarbeten.

I proposition 1985/86:3 Lag om hushållning med naturresurser m.m. anförde således föredragande statsrådet att, om statliga myndigheter och kommuner inte kan komma överens om avgränsning av ett område av riksintresse enligt naturresurslagen i samband med den kommunala fysiska planeringen, reglerna i plan- och bygglagen om statlig kontroll beträffande nationella intressen får tillämpas. Därvid kan det bli aktuellt för regeringen att besluta hur ett visst område skall avgränsas mer i detalj.

Föredragande statsrådet strök också under att den gräns som läggs fast, normalt i samband med planläggning enligt plan- och bygglagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k. "buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall garanteras en ingripandemöj-lighet om ett exploateringsanspråk skulle dyka upp i denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför nämligen att staten, dvs. i första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kommunala beslut som innebär att ett riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksintresse eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas (s. 114-115). (Vår understyrkning).

Vi har flera gånger påpekat att stadsbyggnadskontoret har redovisat en felaktig dragning av gränsen för Nationalstadsparken vid Husarviken. Dels går gränsen i södra stranden, dels går den mellan Hjorthagen 1:3 och Norra Djurgården 1:14 och dels så innefattas även den västligaste delen av kv Ängsbotten i Storängskroken.

Stadsbyggnadskontoret har också under tre år deltagit i Boverkets och Naturvårdsverkets projekt Samhällsplanering med miljömål i Sverige, SAMS, som medfinansieras av bl a EU:s miljöfond LIFE. I rapporten från år 2000 ingår en fallstudie hur man ska behandla biologisk mångfald i fysisk planering i Stockholm och Nationalstadsparken. Här redovisas bl a hur viktigt det är för Nationalstadsparken att nuvarande planeringsinriktning för Gasverkstomten som ett barriärområde bryts och att spridningsvägarna i stället aktivt måste förstärkas vid planering av tomten som en buffertzon . Kartblad bifogas.

Med en utvidgad bebyggelse här redovisar man att både buffertzoner och spridningszoner helt skulle försvinna och därigenom isolera Nationalstadsparkens kärnområden från varandra. Den redovisningen går stick i stäv med det planarbete som stadsbyggnadskontoret redovisar i nu aktuellt bygglov.

Jämför även Länsstyrelsens beslut 2001-08-29 i ärende 1942-00-40072 att undanröja tillfälligt bygg-lov för en 30 meter hög telemast med teknikbod som stadsbyggnadsnämnden 2001-06-08 medgivit på Gasverkstomten. Masten ansågs genom sin höjd och sitt läge påtagligt skada Nationalstadsparken.

Miljöprövningen för den sökta verksamheten ännu inte färdig

Vi har sedan planerna i slutet av år 1999 läckte ut om en "sanering av del av Gasverkstomten vid Husarviken (från polyaromatiska kolväteföroreningar, PAH,) samt behandling av förorenade massor på plats" blev kända varit starkt kritiska till detta. När det stod klart att Gatu- och fastighetskontorets formulering även innebar att man skulle placera ett lager för miljöfarligt avfall från Hammarby Sjöstad, Klara Sjö och kv Lyftkranen i Ulvsunda, liksom en destruktionsanläggning på Gasverkstomten ansåg vi att kontoret medvetet inför samråden sökt vilseföra berörda boende och arbetande i området.

När en ansökan om lokalisering av 100.000 ton miljöfarligt avfall från i huvudsak Hammarby Sjöstad, Klara Sjö och kv Lyftkranen på Gasverkstomten, liksom placering av en destruktionsanläggning där, behandlades i Miljödomstolen framträdde ett omfattande motstånd från såväl boende i Hjorthagen, miljöföreningar i området som berörda markägare. En protestlista omfattande ca 1.500 namn, motsvarande hela Hjorthagens vuxna befolkning, lämnades in till domstolen. I domstolen erkände Gatu- och fastighetskontoret att en lokalisering av en destruktionsanläggning till Lövsta var bättre än en lokalisering på Gasverkstomten. Lövsta är i den nya översiktsplanen reserverat för miljöstörande verksamhet.

Gatu- och fastighetskontoret anger i en förstudie att det i Lövsta förutom Skafabs återvinningsverksamhet finns återvinning för elektronikskrot m m i f d landstingstvätteriet, att Jehander driver grus-

hantering med egen hamn och att området innehåller byggnader av skiftande värde, bl a stora f d för-bränningsanläggningar. Kontoret påstår dock i Miljödomstolen att Lövsta ej skulle vara tillgängligt. Detta visar sig bero på att Gatu- och fastighetsnämnden 2000-10-31 givit markanvisning, och beställning av planläggning där man önskar befria Lövstaområdet från översiktplanens markreservation! Vid Stockholms stadsbyggnadsnämnds möte 2002-01-17 godkändes en startpromemoria för program för område vid Riddersvik och Lingonrisgränd med omprövning av översiktsplanens reservat för kommunalteknisk verksamhet på Lövsta gamla avfallshanteringsområde inom Hässelby Villastad.

I ansökan till Miljödomstolen har även medtagits en destrueringsanläggning för behandling av 50.000 ton miljöfarligt avfall på kv Lyftkranen i Ulvsunda. Någon ansökan om bygglov där har ej behandlats!

Beslutet om Lövsta anser vi strider mot Miljöbalken 3 kap 8 § att "Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna."

Det finns således i Stockholms översiktsplan ett område inom kommunen med behörigt skyddsavstånd till bebyggelse för den miljöfarliga verksamhet som man nu "inte anser sig behöva" och i stället i strid mot översiktsplanen avser att förlägga till Gasverkstomten.

Miljödomstolen har bedömt att en lokalisering av destruktionsanläggningen på Gasverkstomten är synnerligen känslig, gränsande till Nationalstadsparken, i detta fall Husarviken, som ligger helt inom parken, och på ett avstånd av endast ca 250-300 meter från bostadsområdet Hjorthagen, där miljön redan är hårt belastad av annan industriproduktion samt trafik. De närboendes oro för luftkvaliteten måste tas på största allvar. En anläggning måste ha en skorstenshöjd på minst 40 meter över markytan.

Miljödomstolen har i sin bedömning fått flera felaktiga och dåligt underbyggda rapporter från Stockholms kommun vad gäller Gasverkstomten. Så sägs bl a att den sökta verksamheten inte skulle strida mot gällande detaljplaner eller områdesbestämmelser. Området, som ligger utanför plan, omfattas dock av strandskydd fr o m 1999-06-03 enligt Miljöbalkens övergångsbestämmelser. Strandskyddet är dessutom utvidgat till trehundra meter på Husarvikens norra sida.

De bullernivåer som sökts för drift av en destruktionsanläggning ligger 10-15 dbA högre än de värden som Förbundet för Ekoparken uppmätt i den intilliggande Nationalstadsparken och som motsvarar de gränsvärden som gäller för områden för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor (avser områden som planlagts för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv, t ex det angränsande, av Kungliga Djurgårdsförvaltningen snart färdigupprustade området Fisksjöäng i Natio-nalstadsparken) enligt Naturvårdsverkets allmänna råd för externt industribuller vid nyetablering.

De bullernivåer som sökanden redovisat av dagsläget speglar ej det näraliggande Fisksjöängsområdet utan en mot Lidingöbron vettande högpunkt av Oxbergsbacken. Likaså visar sökandens svar när det gäller att uppnå lägre bullervärden i kv Lyftkvarnen att det är tekniskt orealistiskt att uppfylla Naturvårdsverkets riktvärden för externt industribuller nattetid vid bostadsområden. Den bullerreduktion på minst 10 dBA som erfordras bedöms inte kunna genomföras med ekonomiskt eller praktiskt rimliga tekniska åtgärder.…Även om anläggningen byggs in, kan sannolikt ändå inte riktvärdena uppfyllas då viss körning med arbetsmaskiner erfordras för in- och utlastning av massor från mellanlager utomhus. Samma sak kan befaras gälla för en anläggning på Gasverkstomten.

Miljödomstolen har i beslut 2001-05-31 underställt regeringen frågan om tillåtlighet för destruktionsanläggningen, uppgrävningen och lagringen av miljöfarligt avfall. Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening är utsedd till remissinstans och har avstyrkt tillåtlighet för destruktionsanläggning och lagring av miljöfarligt avfall på Gasverkstomten. Vi har även där tagit upp Stadsbyggnadskontorets felaktiga redovisning att området för bygglovet ej skulle beröras av strandskydd enligt Miljöbalken.

Motstridiga beslut fattade vid stadsbyggnadsnämndens möte 2002-01-17

Inte bara godkännandet av startpromemorian för program för område vid Riddersvik och Lingonrisgränd, med den mot Miljöbalken stridande omprövningen av översiktsplanens reservat för kommunalteknisk verksamhet på Lövsta gamla avfallshanteringsområde, fattades vid stadsbyggnadsnämndens möte 2002-01-17 och som berör bygglovet för en destruktionsanläggning och lager för miljöfarligt avfall på Gasverkstomten. Då medgavs även bygglov för stenkross och lager av bergmassor på samma tomt. Samma invändningar som ovan gäller för dessa. Dessutom handlar det här om en synnerligen miljöstörande verksamhet med buller, damm och utsläpp till luft och vatten. Ca 800 000 ton utsprängda bergmassor skulle transporteras med lastbilar genom Nationalstadsparken och Hjorthagen. Påpekas bör att vid tidigare lov, som fattades för denna verksamhet 1996-11-26, gällde en annan lagstiftning och att nuvarande strandskydd tillkom i samband med Miljöbalkens införande. Stadsbyggnadskontoret har också först nu, i efterhand, konstruerat en strandskyddskarta som inte är i överrensstämmelse med länsstyrelsens beslut 1999-06-03. I stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande 2002-01-07 för stenkross och berglager beskrivs därmed planförhållandena felaktigt.

Birka Värme höll 2002-01-31 ett samrådsmöte om tillstånd enligt Miljöbalken för nytt högtryckslager och arbetslager för stadsgas att förläggas till Hjorthagen. Ansökan omfattar även en blandningsstation för fossilgas/luft dit flytande gas (LNG) skulle fraktas med tankbil genom innerstaden. Motsvarande gastransporter sker idag med järnväg. Högtryckslagret avses placeras inom strandskyddat område och uppförandet sammanfaller delvis både i tid och i rum med de områden som enligt byggloven ovan skulle tas i anspråk för stenkross/destruktionsanläggning och lager av miljöfarligt avfall/berglager. Anläggandet av högtrycks- och arbetslager innebär en omfattande uppgrävning av förorenade massor (ca 15 000 m³) vilket är mer än som skulle få grävas upp på Gasverkstomten i nu prövat ärende.

Ny medicinsk information kopplas till tidigare undersökningar om bl a kvicksilvers farlighet

En artikel 2002-01-26 i volym 359 av den välrenommerade forskningstidskriften The Lancet beskriver de svåra medicinska konsekvenser som drabbat personer i närheten av platser med miljöfarligt avfall. Det är en undersökning av 23 platser i 5 EU-länder som gett tydliga resultat. Barn som föds till dem som bor inom 3 km från det miljöfarliga avfallet löper enligt undersökningen 40 procent högre risk att drabbas av kromosomskador som Downs syndrom än de som bor 3-7 km från platsen. Detta är en uppföljning av en undersökning från 1998 som visade 33 procent högre risk för andra medfödda missbildningar. Se " Chromosomal congenital anomalies and residence near hazardous waste landfill sites" av M. Vrijheid, Lancet 2002, sid 320-322. Undersökningarna stöds även av andra studier. Man har då fokuserat på intag och vanor hos berörda medan luftföroreningarnas betydelse har förringats.

Bakgrunden till den ökade risken för gravida kvinnor att få barn med missbildningar beskrivs mycket noggrant i Marie Vahters rapport " Förekomst av tungmetaller hos gravida och ammande kvinnor ", Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm 1998-03-31. Den gravida kvinnan utgör fostrets närmiljö. Det ammande barnet får under en period hela sitt näringsintag från modersmjölken vilken också kan innehålla miljögifter. Marie Vahter framhåller att det är väsentligt att övervaka exponeringen av miljöföroreningar hos känsliga och riskutsatta grupper, över tid och att försöka identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreducering. Det är också väsentligt att studera hur graviditet och amning i sig påverkar metallexponeringen hos den gravida och ammande kvinnan (både exogen och endogen exponering), och därmed fostret och barnet.

Bly och kvicksilver är uttalat neurotoxiska och kan påverka centrala nervsystemet redan vid låga koncentrationer, framför allt under hjärnans utveckling. Kadmium har mycket lång biologisk halveringstid, framför allt i njurarna, och dessa har visats kunna skadas.

Enligt de få studier som finns publicerade tycks placentan ej utgöra en barriär för bly, kvicksilverånga (Hg ⁰) och metylkvicksilver medan oorganiskt kvicksilver som Hg ²⁺ och kadmium endast tycks passera i mycket begränsad utsträckning. Kadmium och Hg ²⁺ ansamlas i placentan, vilket kan påverka placentafunktionen och därmed orsaka t ex störd tillförsel av mineraler, framför allt zink, till fostret.

Den övergripande målsättningen med studien var att karakterisera och kvantifiera exponeringen för bly, kadmium och kvicksilver under graviditet och amning hos kvinna liksom hos foster, samt att utreda olika faktorers betydelse för den totala dosen och omsättningen av metaller i kroppen. Mer specifikt om järnbrist och demineralisering av skelettet, vilka utgör vanligt förekommande fysiologiska förändringar under graviditet och amning, påverkar upptag och omsättning av bly, kadmium och kvicksilver. Resultaten från studien skulle ge bättre underlag för riskbedömning av metallexponering hos kvinnor, foster och barn, samt vilka preventiva åtgärder som har störst effekt på exponeringen.

I studien minskade halterna av både bly och MeHg som till mer än 90% finns i de röda blodkropparna med drygt 20% under graviditeten, d.v.s. något mer än vad som kan tillskrivas en effekt av en utspädning av blodet.

IHg som är mer jämnt fördelat mellan serum och röda blodkroppar minskade endast marginellt i koncentration under graviditeten. Minskningen av bly kan till viss del bero på minskad vinkonsumtion under graviditeten, medan minskningen av MeHg till viss del kan bero på minskad fiskkonsumtion, i enlighet med gällande kostrekommendationer.

Koncentrationen av både bly och MeHg i blod minskar troligen även på grund av övergång till fostret

som framgår av de lika höga (Pb) eller högre (MeHg) halterna i navelsträngsblod.

Den lägre koncentrationen av IHg, men ej MeHg, i blod under och efter amningsperioden talar för att framför allt IHg passerar över till modersmjölk. En nyligen publicerad djurexperimentell studie visar att halten IHg i modersmjölk är cirka en fjärdedel av den i moderns blod vilket, grovt räknat, skulle innebära att modern gör sig av med 5% av sitt innehåll av IHg i blod per dag till modersmjölken.

I en artikel i Dagens Industri 2002-02-05 skriven av Annika Lund framgår att mycket pekar på att allt fler barn med Downs syndrom selektivt aborteras. Det kan utläsas ur kommande statistik från Socialstyrelsens missbildningsregister.

Sedan mitten av 1970-talet har antalet födda barn med Downs syndrom eller trisomi 21, som det även kallas, varit nästan konstant varje år. Men svenska mödrar blir allt äldre, något som innebär en ökad risk för fostret att drabbas av handikappet. Att andelen barn som föds med Downs syndrom är kons-tant pekar därmed på att allt fler kvinnor väljer att abortera dessa foster.

Risken för att en 25-årig kvinna ska föda ett barn med Downs syndrom är runt 0,05 procent. För en 30-årig kvinna är risken dubblerad, omkring 0,1 procent. Vid 35 års ålder har risken stigit till ungefär 0,2 procent, en siffra som femfaldigades till 1 procent för 40-åriga mammor. För 45-åriga kvinnor är risken 4,5 procent.

Kvicksilver upptas i kroppen och ansamlas i bl a benvävnad. Som visats i undersökningarna ovan så urlakas kvicksilvret i benstommen under graviditet. Kvicksilverångor - som är det som avses komma ur skorstenen på destruktionsanläggningen - är det kvicksilver som upptas lättast av kroppen och även låga halter i luften upptas och ansamlas. Riksdagen har mot bakgrund av bl a denna risk 2001-06-13 beslutat följande delmål för miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" i fråga om utfasning av farliga ämnen:

"Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från
- cancerframkallade (cancerogena), arvsmassepåverkande (mutagena), och fortplantningsstörande (reprotoxiska) ämnen senast år 2007 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet,
- nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, så snart som möjligt, dock senast år 2005,
- övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senast år 2010,
- övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2015,
- kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010.

Dessa ämnen skall inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada . Redan befintliga varor som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly skall hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Delmålet avser ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive de som bildas oavsiktligt."

Bygglovsbeslutet innebär att ca 4 kg kvicksilver per år kommer att släppas ut från en skorsten ca 250 meter från och i höjd med Hjorthagens förskola - alltså även efter att riksdagens förbud mot utsläpp av kvicksilver trätt i kraft år 2003! Utsläppen motsvarar ca 1 % av Sveriges samlade kvicksilverutsläpp till luft eller mer än 5 % av utsläppen från all avfallsförbränning i Sverige år 1998.

Flera tunga energianläggningar lokaliserade till Hjorthagen belastar också miljön för de boende

Mannheimer Swartling har på uppdrag av Stockholms stad i tillåtlighetsprövningen om lokaliseringen av miljöfarligt avfall m m, ärende M2001/2926/Na, 2002-02-18 hävdat att Hjorthagen har en god miljö för att ligga i innerstaden. Man hävdar att flera intresseorganisationer överdrivit riskerna med att köra dit miljöfarligt avfall från andra delar av staden till Hjorthagen för att förbrännas där. Man anser också att en 40 meter hög skorsten inte behövs utan att 20 meter räcker och att kostnaden för staden annars blir för stor!

Vi frågar oss hur man vet att miljön - och då avser man förmodligen luftmiljön - är så bra i Hjorthagen? Under de 18 år Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening har verkat har ingen mätning av luftkvalitén gjorts i Hjorthagen. Bara teoretiska beräkningar samtidigt som rapporterade utsläppsnivåer ofta varit felaktiga och vid våra kontroller visat sig vara långt högre än vad som uppgivits! Sammantaget är de miljöfarliga utsläppen i Hjorthagen i stället mycket omfattande! Verksamheterna har tillåtits experimentera med så stora utsläpp så nära bostäderna i Hjorthagen som möjligt!

Redan 1969 kom den enorma utbyggnaden av oljeeldningen i Värtaverket vid södra änden av Hjorthagen med ett värmeverk och en gasturbin. Fyra år senare kom ännu ett värmeverk och 1976 togs det stora kraftvärmeverket i drift. Den enorma oljesatsningen avslutades med ett tredje värmeverk 1979.

1977-1986 eldades 2 300 000 ton olja med 1 procent svavelhalt utan något krav på rening av avgaserna, vilket gjorde Värtaverket till en av landets största enskilda försurare. Under 1980 beräknades utsläppet av svavel- och kväveoxider till 5 600 respektive 2000 ton. Dessa utsläpp har varit den dominerande orsaken till den kraftiga markförsurningen kring Hjorthagen där pH värden lägre än 3,6 förekommer. Stoftspridningen från Värtaverkets skorstenar var också mycket omfattande under denna period, ca 80 ton/år varav ca 4 ton metaller (främst nickel).

Utbyggnaden av Värtaverket fortsatte med världens största elvärmeverk 1983. Uppe i nordöstra hörnet av Hjorthagen, norr om Ropstens T-banestation, togs 1985 första halvan av världens största värmepumpverk i drift och året därpå nästa halva. Ytterligare ett stort värmepumpverk placerat på en pråm 100 meter söder om Ropstens tunnelbana togs i drift 1987.

Trots den redan överdimensionerade el- och värmeeffekten vid Hjorthagen beslutades att ASEA skulle få lägga ett kolkraftvärmeverk baserat på den oprövade PFBC-tekniken tätt intill Hjorthagens servicehus. I naturvårdsverkets meddelande 4/1982 rekommenderas skyddsavstånd på 300-700 meter för ett kolkraft-verk av denna storlek, men poängen för ASEA var att den skulle fungera som demonstrationsanläggning där närheten till bostäder skulle vara ett försäljningsargument.

Anläggningen togs i drift 1990 men först efter ett par års ideliga driftstopp och stora om - och tillbyggnader började den att fungera som utlovats. Den sammanlagda värme- och eleffekten vid Värtaverket är totalt 2190 MW, ungefär två tredjedelar av Forsmarks effekt! Från detta centrala läge i kanten av Stockholms innerstad fjärrvärmeförsörjs nu även norrförorter och Lidingö. En sådan ordning rimmar illa med fjärrvärmens idé, som är att lägga förorenande anläggningar utanför tätbebyggt område - inte mitt i!

Ett stort kollager planerades på Norra Kajen rakt öster om Hjorthagskyrkan men regeringen beslutade att lagringen av kol i anslutning till anläggningarna i Värtan i stället skulle ske i befintliga bergrum.

Men bränsleprepareringen och asksilos placerades på kajen. Där hanteras nu också den tallbeckolja som tidvis medför svåra luktstörningar i omgivningen.

Väster om Värtaverket ligger ett ca 18 000 m ² stort öppet ställverk som gränsar direkt till Hjorthagens skola. I det beryktade Ruhrområdet skulle ett skyddsavstånd på 500 meter ha krävts. Från ställverket löper 220 kV högspänningsledningar genom Abessinien på endast 10 - 20 meters avstånd från bostadshusen på Untravägen. Närmare ett 100-tal lägenheter utsätts därigenom kontinuerligt för fältstyrkor på 2-4 m T, mer än 10 gånger större än gällande riktvärde. Periodvis kan det röra sig om det dubbla!

Väster om Hjorthagen, nedanför Abessinien, planeras Norra Länkens tunnelmynning och avgastorn med stora avgasutsläpp . I söder byggs en jättelik trafikplats i upphöjt läge som kommer att medföra en ökad buller- och utsläppsnivå framförallt från den tunga hamntrafiken.

I nordöstra delen av Hjorthagen ligger spaltgasverket som togs i drift 1971. Naturvårdsverket hade då lämnat dispens från miljöprövning och endast fastställt ett par villkor för verksamheten. Ett gällde bullernivåerna vid närmaste bostadshus och ett höjden på utblåsningstornet för utsläpp av gas vid störningar i produktionen. Först nu efter 30 års drift miljöprövades verksamheten. Då framkom det att under alla år har bullret från anläggningen överskridit villkorsvärdena och även att höjden på utblåsningstornet är lägre än tillåtet. Förskolan i norra änden av Hjorthagens bostäder ligger endast ett par meter under denna utsläppspunkt på 240 meters avstånd.

Det uppdagades också att utsläppen av kväveoxider under hela 90-talet varje år varit 2-3 gånger större än vad som uppgivits i miljörapporterna till tillsynsmyndigheten . Dessa utsläpp har skett från fyra låga skorstenar på mindre än 200 meters avstånd från Hjorthagens förskola. Enligt Miljödomstolens dom M 76-99 tillåts svavelutsläppen från dessa låga skorstenar öka ca 20 gånger i förhållande till dagens utsläpp!

Ansamlingen av miljöstörande verksamheter kring Hjorthagen fortsätter

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm har 2002-01-22, trots att nämnden 2001-07-13 beslutat att sådan ändring ej kan tillåtas ske med ett enkelt anmälningsförfarande och som Birka Värme ej heller har överklagat, beslutat att inte låta tillståndspröva Birka Värme AB: s ändringsanmälan för verksamheten vid anläggningar vid Norra Kajen vid Värtan. Detta skulle innebära ett tidsbegränsat tillstånd t.o.m. år 2005 att i verksamheten vid Hjorthagen inrymma den förutvarande bunkeroljehanteringen vid Preems anläggning vid Kvarnholmen i Nacka. Därigenom skulle ytterligare 200 000 m³ olja kommer att lossas och lastas på kajen. En del av uttransporterna skulle då ske med tankbil bl.a. till Kapellskär.

Birka Värme AB har dessutom utannonserat ett samråd 2002-03-07 om lagring och hantering av biobränslen på Norra Kajen. Här handlar det om stora mängder träbränslen, torv, RDF, bildäck, slam, utvalda fraktioner klassade som avfall etc, som ska transporteras och hanteras intill bunkerolja, eldnings-oljor till Värtaverket och lättbensin till Gasverket. Eldning av alla dessa nya produkter kan medföra tillskott av nya miljöfarliga ämnen över Hjorthagen liksom luktstörningar.

Till detta kommer så besluten om uppförande av destruktionsanläggning och lagren av miljöfarligt avfall, uppgrävning av och hittransporter av upp till 100.000 ton miljöfarligt avfall från andra delar av Stockholm liksom uppförande av stenkross för 800.000 ton utsprängda bergmassor från den s k Norra länken samt lager av motsvarande mängd bergmassor. Andra miljöstörande verksamheter har föreslagits utan att förverkligas som atomkraftverk, kolvärmeverk, kollager, asfaltverk, betongfabrik, rening av sopsand m m.

Hjorthagen har således under de senaste 33 åren blivit kringränt av miljöstörande verksamheter och för de få gluggar som återstår är nya miljöstörande verksamheter planerade. Om även dessa planer genomförs finns det ingen vindriktning som inte ger nedfall i Hjorthagen. Stadens omfattande diskriminering av hjorthagsborna, genom ständiga försämringar av deras livskvalitet, har nu nått en sådan nivå att det inte är värdigt ett demokratiskt rättssamhälle!

Olika vädertyper försvårar nedfallsberäkningarna i Hjorthagen och Nationalstadsparken

Mannheimer Swartling har på uppdrag av Stockholms stad i tillåtlighetsprövningen om lokaliseringen av miljöfarligt avfall m m, ärende M2001/2926/Na, 2002-02-18 hävdat att tillskottet av kvicksilverhalterna i Hjorthagens luft från destruktionsanläggningen inte skulle bli så stort mot bakgrund av de teoretiska spridningsberäkningar som bilagts ansökan till Miljödomstolen.

De spridningsberäkningar som redovisats är inte specifika för Hjorthagen. Hjorthagens topografi och läge invid Lilla Värtan gör att där finns flera olika vädertyper. Dels det regionala vädret över östra Svealand med alltmer nederbörd, dels sommarens land- och sjöbrisvindar längs kusten och dels den värmeö, som Hjorthagen utgör gentemot omgivningen. Rökplymen på Värtaverkets skorsten avslöjar dessutom att inversion är vanligt förekommande.

Spridningsberäkningarna är inte heller gjorda för utsläpp av tungmetallen kvicksilver. Den modell som sökanden använt sig av underkändes i Miljödomstolen. Det troliga är att vindarna i Hjorthagen medför betydligt större nedfall av kvicksilver i Hjorthagen än vad de teoretiska beräkningar man tidigare framfört visar.

Sökanden lovade under förhandlingen i Miljödomstolen att ta fram en spridningsberäkning för kvick-silver. Så har ej skett. Nu hänvisas istället till de spridningsberäkningar som redovisas i Pärm flik D4. Där finns endast spridningsberäkningar redovisade för kväveoxider och totala stoftutsläpp. Den för beräkningarna bakomliggande modellen ansågs ej vara tillräckligt bra för att kunna redovisa kvävedioxidutsläppen och därför har sökanden låtit använda en annan modell för dessa beräkningar. Varför skulle då den modell som förkastats för kvävedioxidspridning duga när det gäller stoftspridning?

De under flik D4 bifogade kartorna över tillskott av stoft i omgivningen anger 80 ng/m³ som årsmedelvärde vid förskolan i Hjorthagen och 10 ng/m³ vid Fiskartorpets bostadsområde. För 98-percentilen av dygnsmedelvärdena redovisas 600 ng/m³ vid förskolan och 100 ng/m³ vid Fiskartorpet.

När det gäller kvicksilverutsläppen till omgivningen lämnas endast en enda obestyrkt uppgift:

"De beräknade årsmedeltillskotten av metallerna kadmium, tallium respektive kvicksilver kommer vid maximalt tillåten utsläppshalt i rökgaserna att uppgå till en ca 0,5-1 ng/m³ (0,0005-0,001 mg/m³ )."

Var detta tillskott uppträder finns ej angivet. Sökanden säger nu att det gäller vid de närmaste bostadsområdena utan att ange vilka. Det är dock inte troligt att man vid närmaste bostäder vid Fiskartorpet skulle få samma tillskott av kvicksilver som vid förskolan i Hjorthagen.

Under D4 finns i tabell 3 redovisade bakgrundshalter av metaller uppmätta på Södermalm som jämförelsematerial. Dessa halter är angivna en faktor 1 000 för höga. Med utgångspunkt från sökandens redovisning av stoftspridningen så kan årsmedeltillskottet av kvicksilver vid förskolan vara en faktor

8 gånger större än de 0,5-1 ng/m³ som nämnts ovan. Om detta kvicksilver är i gasfas när det når förskolan så innebär det att det kan vara ca 5 gånger så stort som bakgrundhalten på Södermalm. Med tanke på att de årliga kvicksilverutsläppen från destruktionsanläggningen skulle bli närmare 1 % av Sveriges samlade kvicksilverutsläpp till luft eller mer än 5 % av de totala kvicksilverutsläppen till luft från avfallsförbränning i Sverige så vore det underligt om inte halterna i Hjorthagsluften skulle bli långt större än bakgrundshalterna i Stockholm.

Till de beräkningar som redovisats kommer den spridning som härrör från lagren av miljöfarligt avfall. Denna är långt ifrån försumbar med hänsyn till vad som framkommit i Vrijheids ovan nämnda rapport. Utifrån sökandens uppgifter för kvicksilverhalterna i massorna har vi beräknat att det är troligt att den totala mängden kvicksilver i massorna som ska destrueras är av storleksordningen 80 kg.

I Miljödepartementets utvärdering av projektförslag till LIP-bidrag från Stockholms Stad, "Projekt 10, Markföroreningar", dnr 1997/3898/9, framgår att v arken destruktionsanläggning, behandling eller lager av miljöfarligt avfall på Gasverkstomten då var aktuellt. Tvärtom framställs kv Lyftkranen som enda plats för detta och att miljöfarligt avfall skulle fraktas dit från de andra förorenade områdena!

Hälsokonsekvensbeskrivning för befolkningen saknas - bättre alternativa platser finns i länet

Socialstyrelsen menar att man borde ha en hälsokonsekvensutredning som kunskapsunderlag för bedömning av vilka sannolika effekter för befolkningen som verksamheten skulle föra med sig. Sökanden avfärdar detta med hänvisning till att man anser spridningsberäkningarna visa bara små förväntade halter av bidrag till luftföroreningar från destruktionsanläggning och uppgrävningar. Lättflyktiga gaser kan uppkomma och vissa luktproblem kan dock förväntas men anses främst beröra arbetsmiljön.

Vi har visat på faran och olägenheterna av utsläppen. Uppgrävningsområdet i bygglovet sträcker sig som närmast 50 meter från Ropstens tunnelbanestation, som är en omstigningspunkt för hela kollektivtrafiken till och från Lidingö. Massorna utgör bara maximalt 20 % men förmodligen knappt 10 % av det som avses förbrännas i Hjorthagen. Härtill beräknas vid val av landtransport 15 tunga lastbilstransporter passera varje dag med miljöfarligt avfall till en anläggning på Gasverkstomten. Uppgrävningarna på Gasverkstomten ligger på mellan 100 och 200 meters avstånd från Hjorthagens bostäder.

Fiskartorpets bostadsområde ligger mindre än 200 meter från lager av miljöfarligt avfall. Motionsspår, gång- och cykelbana liksom fritidsfisket och Ropstens båtklubb berörs direkt. Även golftältet ligger nära. Nationalstadsparken berörs på ett sätt som ej överensstämmer med lagskydd och förarbeten.

Av MKB angående Klara Sjö framgår att det där är fråga om sugmuddring av starkt miljöförorenat sediment med mycket höga halter av PAH, olja och kvicksilver men även en mängd olika metaller och organiska föroreningar. PAH-halter av naftalen, som där förekommer rikligt, är så höga att de anses akuttoxiska och halterna av cancerogena PAH anges som mycket höga. Enligt J&W:s utredning till Bertil Engdahl på Miljöförvaltningen i Stockholm 1997-02-19 måste avvattning av sediment p g a risk för luftavgång av flyktiga ämnen utföras under tak, helst i sluten byggnad eller annan konstruktion med forcerad ventilation och rening av luft. Ingen sådan redovisas i nu aktuellt bygglov. Ingenting om detta anges heller i MKB i ansökan om en anläggning vid Husarviken till Miljödomstolen!

Stadsbyggnadsnämndens beslut att man delegerar ytterligare beslut om erforderliga ändringslov eller bygglov för ytterligare smärre byggnader m m innebär att man själv släpper kontrollen av hur området planeras helt i strid med översiktplanens skrivningar om noggrann planering. Att området sägs skola återställas saknar egentlig innebörd då verksamheten troligen kommer att göra irreversibel skada på naturen i området, bl a då skogsmarken måste röjas. Området har haft 30 år på sig att växa upp sedan det senast användes för annan verksamhet. Vi bifogar en färgbild samt en skiss, som visar områdets starka skyddsvärden. Vi hänvisar även till vårt brev 2001-11-26 med bifogade bilder från Husarviken.

Naturvårdsverket anser att " Utbyggnad av mottagnings- och behandlingskapacitet för förorenade massor, som klassas som farligt avfall, behövs både regionalt och nationellt för att ge bättre alternativ än behandling nära bostadsområden" . Stadsbyggnadskontoret anger att det skulle vara tillåtet att uppföra en anläggning på Gasverkstomten då det ger möjlighet att rena jord och bygga bostäder annorstädes!

Vid förhandling i Miljödomstolen om Preem AB:s ansökan om flytt av oljehanteringen från Kvarnholmen i Nacka till Loudden i Stockholm fick vi för kännedom en projektidé med utredning om en ny energihamn på ön Stora Höggarn i Lidingö. Däri framgår att inga boende finns på ön och att närmast boende finns på Västra Granholmen ca 800 meter bort. I förslaget till ny översiktsplan för Lidingö Stad är detta miljöförorenade område angivet som utredningsområde. Vi har föreslagit Lidingö Stad att utreda möjligheten att där förlägga destruktionsanläggning, stenkross, bunkeroljehantering m m.

Företaget GötaNord har nu i samarbete med SÖRAB startat jordrening i Löt i Vallentuna strax norr om Stockholm. På behandlingsplatsen finns tillstånd att ta emot upp till 100.000 ton jordmassor av all typ av behandlingsbar jord. GötaNord ser detta som ett första steg i att bygga upp ett rikstäckande nät av mottagningsplatser i samarbete med lokala aktörer och med tydliga samordningsfördelar dessutom.

Vi hemställer mot bakgrund av ovanstående redovisning att Länsstyrelsen avslår bygglovet för mark-sanerings-/destruktionsanläggning och lager av miljöfarligt avfall på Gasverkstomten i Hjorthagen!

Per Schönning, ordf