Stadsbyggnadskontoret anser att inga i sammanhanget relevanta förändringar skett i området eller dess närhet sedan föra bygglovet. Man utelämnar helt att Gatu- och fastighetsnämnden 2001-04-03 godkände en principöverenskommelse om omlokalisering av Gasverket i Stockholms gaslagring m m för att möjliggöra en framtida exploatering av Hjorthagen. Däri står bl a att mellanlagring och krossning av massor från Norra Länken inte torde kunna bedrivas på Gasverkstomten vid en sådan exploatering. Området tillståndsprövas även för lagring och behandling samt destruktion av miljöfarliga massor.

Gatu- och fastighetsnämnden anger också att Norra Länkens anslutning till hamnen är en så vital fråga att en översyn av detaljplanen för länken kan bli aktuell. Principöverenskommelsen innefattar att en omförhandling med Vägverket om genomförandeavtalet för Norra Länken måste ske. Vi instämmer i detta och anser att bygglov för stenkross och lager bör anstå till dess en omförhandling skett. Därvid måste även transporterna av utsprängd sten med lastbil genom Nationalstadsparken borttagas.

Stadsbyggnadskontoret anger att det i startpromemoria 2001-06-13 anges att det kan bli aktuellt att bebygga Gasverkstomten. Man glömmer dock att ange de förutsättningar som finns för området. Vi vill därför här klargöra regeringens redovisning angående området.

I prop. 1994/95:3 om Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, som regeringen överlämnade till Riksdagen 1994-06-23, skriver regeringen under avsnitt 6.2 "Aktuella exploateringsintressen" att promemorians överväganden i fråga om synen på tillkommande bebyggelse eller anläggningar inom eller i närheten av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har föranlett kommentarer från åtskilliga remissinstanser. Kommentarerna ger sammantaget en bild av de exploateringsintressen som kan väntas hota skyddsvärdena i området.

Delar av den tidigare Djurgårdsmarken har steg för steg tagits i anspråk för industriell och liknande verksamhet i former som inte låter sig förenas med områdets karaktär av historiskt landskap, präglat av parklandskap, naturmark och med kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer. Det gäller bl a områdena kring Värtaverket och Värtahamnen.

Många remissinstanser uttrycker oro inför hoten mot områdets natur- och kulturvärden från de storskaliga projekt som är kända i och intill det skyddsvärda området. Det gäller framför allt Österleden, en ny stadsdel och eventuell OS-anläggning vid Husarviken. Där konstateras

-att Österleden utgör det största hotet och

-att trafiken från Lindarängsvägens trafikplats mot centrum riskerar att klyva Gärdet mitt itu,

-att Roslagsvägens och norra Länkens utformning har stor betydelse,

-att området kring Husarviken ej bör bebyggas - varken med OS-anläggningar eller bostäder - utan återställas som naturmark. Ny storskalig bebyggelse skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturlandskapet.

Regeringen konstaterar under avsnitt 6.3 "Kommunernas program och länsstyrelsens yttrande" att Stockholms program, som antagits av Stockholms kommunfullmäktige 1993-09-06, bl a har sin utgångspunkt i följande principer:

* Området skall värnas som en unik natur- och kulturpark med till parken väl anpassad bebyggelse.

* Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden.

* Området skall förbättras med avseende på trafikstörningar och andra miljöproblem.

Hela området kring Brunnsviken är enligt programmet en kulturmiljö som skall bevaras bl.a. genom byggnadsminnesförklaringar eller detaljplanebestämmelser. Övriga värdefulla kulturmiljöer skall också bevaras. Det gäller bl.a. Ulriksdal, stora delar av institutionsområdet på Norra Djurgården, delar av Hjorthagen och gasverket, Gärdesstaden och Södra Djurgården.

Naturvårdens intressen av biologiska kärnområden med tillräcklig storlek föreslås säkerställas genom tre naturreservat: Ulriksdal, Norra Djurgården och Södra Djurgården med Ladugårdsgärdet. Inom dessa kärnområden skall ingen exploatering få ske. Mellan kärnområdena skall de biologiska spridningsvägarna upprätthållas och där så är möjligt förstärkas.

Utveckling av friluftsliv och rekreation, kulturliv, nöjen och turism skall enligt programmet underlättas på lämpliga platser och bör kunna ske utan konflikt med kulturminnes- och naturvårdens intressen.

All nybebyggelse inom området skall enligt programmet anpassas till natur- och kulturmiljön. Det innebär att möjligheterna till sådan bebyggelse är mycket begränsade. Möjligheter till nybebyggelse skall i första hand tas till vara för behov av nationell betydelse eller som har naturliga samband med befintliga verksamheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande till regeringen 1993-12-16 över kommunernas program att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området nu bör få ett permanent och effektivt skydd.

Dessa miljöer utgör unika nationella tillgångar. Länsstyrelsen föreslår därför att detta skydd sker i form av särskild lagstiftning. Utgångspunkten för skyddet bör enligt länsstyrelsen vara att områdenas karaktär av natur- och kulturmiljöer skall bevaras och förstärkas. Områdets särskilda karaktär kan upprätthållas bara så länge de s.k. spridningskorridorerna för växter och djur hålls intakta.

Åtgärder krävs enligt länsstyrelsen därför för att säkerställa och helst förstärka dessa korridorer. Staten och berörda kommuner måste gemensamt arbeta för detta.

Enligt länsstyrelsens bedömning har det aktuella området en särställning i landet med sina unika bevarandevärden. Samtidigt finns det få områden i Sverige som är utsatta för ett lika hårt exploateringstryck. Kommunernas program påtalar särskilt att området är, och i framtiden kommer att vara, utom-ordentligt attraktivt för exploateringar på grund av det centrala läget och de stora miljökvaliteterna.

Förbättrade kommunikationer kommer enligt länsstyrelsen också att medföra ett ökat bebyggelsetryck. Med hänsyn till detta ligger det enligt länsstyrelsen nära till hands att anta att områdets bevarande kommer att ifrågasättas och hotas framöver och att detta kommer att ske i högre grad ju starkare exploateringsintressena är.

Regeringens förslag i avsnitt 8.2 "Områdets avgränsning m.m" är att inrätta en nationalstadspark där stenstadens front samt vattenområdena mellan parken och Nackas, Lidingös och Danderyds kuster och stränder utgör gränser i det större landskapet. För de markområden utanför nationalstadsparken som närmast anknyter till dessa gränser har kommunerna i sina översiktsplaner uttryckt ambitioner som överensstämmer med syftet att skydda nationalstadsparkens natur- och kulturvärden.

Regeringen anger under avsnitt 9.2 "Förutsättningar för ändrad markanvändning" att man bedömer att det följer av syftet med nationalstadsparken att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte får ändras.

Nya byggnader och anläggningar som inte behövs för att befintliga verksamheter skall kunna fungera bör därför i princip inte medges. Skyddet torde däremot inte hindra etablerade verksamheter inom eller intill nationalstadsparken från att fungera och utvecklas i anslutning till tidigare ianspråktagna områden. (Vår understrykning).

Inom ramen för skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett begränsat antal nya byggnader inom bo-stadsområdena och inom områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning, museiverksamhet, idrott och rekreation. Det bör också vara möjligt att bygga om och anpassa befintliga byggnader efter verksamhetens behov.

Byggnadsområdena får således inte utvidgas , men väl kompletteras om kompletteringarna inte med-för skada på områdets natur- och kulturvärden. Ombyggnad, upprustning eller annan förändring av väg- och järnvägsanslutningarna till Lidingö och Värtahamnen-Frihamnen samt av kraftledningarna från Värtaverket motverkas inte heller av skyddet.

Utvecklingen i nationalstadsparken bör sammantaget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden.

Bestämmelserna till skydd för nationalstadsparken innebär att riktlinjer läggs fast som vägledning för statliga och kommunala myndigheter som har att bedöma frågor om nya byggnader och anläggningar eller andra åtgärder som kan komma att aktualiseras inom eller i närheten av nationalstadsparken. (Vår understrykning).

Regeringen anser att området inte tål ytterligare ingrepp i obebyggd park och natur. När det mer generellt gäller bedömning av ett förslag om komplettering eller förnyelse av befintlig bebyggelse inom nationalstadsparken, krävs omsorgsfulla överväganden huruvida den föreslagna åtgärden till innehåll och form är förenlig med nationalstadsparkens syfte. En utgångspunkt vid prövning av frågor om ändrad markanvändning skall vara att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte skall ändras samtidigt som byggnader och bebyggelsemiljöer som ingår i nationalstadsparken på sikt bör användas endast för ändamål som kan förenas med nationalstadsparkens syfte. Vid eventu-ell omvandling och komplettering av sådana byggnader och bebyggelsemiljöer bör särskilt uppmärksammas åtgärdernas form och skala samt att karaktären av byggnader i parkmiljö bevaras.

Förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i områden som direkt gränsar till parken, bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m m och på stads- och land-skapsbilden är härvid av betydelse. (Vår understyrkning).

Propositionstexten innebär ett klart avvisande av ett nytt bebyggelseområde vid Husarviken.

Bestämmelsens utformning i propositionen med tillämpning i aktuellt bygglov

Med utgångspunkt i remissynpunkterna finner regeringen att den i departementspromemorian föreslagna lagtexten bör preciseras och förtydligas.

Bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen är utformade så att skyddet för natur- och kulturvärdena inte skall hindra utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet. När nu en bestämmelse till skydd för nationalstadsparker införs i 3 kap. bör några undantag för dessa ändamål inte medges. För nationalstadsparker föreslås därför gälla att i dag oexploaterade områden inte får exploateras. Om detta syfte med skyddet är den helt övervägande remissopinionen enig.

De områden inom en nationalstadspark som präglas av bebyggelse eller utgörs av bebyggelsemiljöer torde i stor utsträckning bestå av byggnader med stort konstnärligt, arkitektoniskt eller historiskt värde. Vid tillkomsten av sådan bebyggelse har som regel omsorg ägnats åt bevarande av naturmark, träd och vegetation och åt byggnadernas arkitektoniska utformning. Bebyggelsemiljöerna utgör en viktig del av det samlade historiska landskapet i en nationalstadspark.

Av 3 kap. 1 § första stycket naturresurslagen följer att bl.a. tillståndspliktiga förändringar, upprust-ningar och i vissa fall kompletteringar av byggnadsbeståndet skall utföras så att åtgärden inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Detsamma gäller i fråga om vägar, kraftledningar och andra anordningar inom det skyddade området. Inom en nationalstadspark ger emellertid regeln om påtaglig skada inte tillräckligt skydd. Regeringen anser därför att sådana förändringar, upprustningar och kompletteringar som medges i en nationalstadspark skall utföras så att de angivna värdena inte utsätts för någon negativ inverkan av betydelse.

Regeringen anser i fråga om ny bebyggelse, nya anläggningar och andra ingrepp, som är tillståndspliktiga enligt den lagstiftning som är anknuten till naturresurslagen, att sådana verksamheter kan få komma till stånd, om det kan ske utan att göra intrång på det parklandskap och den naturmark som ingår i en nationalstadspark. Regeringen anser vidare att ny bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder som kan aktualiseras i delar av en nationalstadspark som inte utgör parklandskap eller naturmark, bör få komma till stånd, om det kan ske utan att natur- och kulturvärden skadas. Härutöver bör inte några exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön få ske i nationalstadsparken. Det särskilda skydd mot ingrepp som bör omgärda en nationalstadspark bör därför utformas så att åtgärder får vid-tas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Med hänsyn till syftet med skyddet av nationalstads-parker bör, som Boverket framhåller, vid bedömning av tillåtligheten också områdets ekologiska funktion samt betydelse för rekreation särskilt beaktas.

Det skydd för nationalstadsparker som regeringen föreslår får betydelse för bedömningen av markanvändningsfrågor som berör en sådan park genom att de riksintressen som gör sig gällande och som skall beaktas av berörda myndigheter därmed görs tydliga. Kommunernas planering och myndigheternas prövning av markanvändningsfrågor enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning kan därigenom utgå från en av riksdagen i lag fastslagen värdering av nationalstadsparkens betydelse och från en tydlig målsättning för skyddet av dessa värden.

Som framgått av det tidigare återfinns i 3 kap. naturresurslagen särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, områden som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Dessa avgränsas i lagen med hjälp av ortnamn och geografiska namn som är lokaliserande. För de obrutna fjällområdena har dock regeringen beslutat särskilt om mera preciserade gränser.

Regeringen anser att avgränsning av en nationalstadspark i sina huvuddrag bör läggas fast i samband med lagstiftning. Det ligger i sakens natur att en gränsdragning blir mer preciserad i fråga om en nationalstadspark än i fråga om t.ex. ett obrutet fjällområde. Regeringen återkommer i det följande till frågan om avgränsning av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första national-stadspark.

Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om vissa uttalanden i naturresurslagens förarbeten.

I proposition 1985/86:3 Lag om hushållning med naturresurser m.m. anförde således föredragande statsrådet att, om statliga myndigheter och kommuner inte kan komma överens om avgränsning av ett område av riksintresse enligt naturresurslagen i samband med den kommunala fysiska planeringen, reglerna i plan- och bygglagen om statlig kontroll beträffande nationella intressen får tillämpas. Därvid kan det bli aktuellt för regeringen att besluta hur ett visst område skall avgränsas mer i detalj.

Föredragande statsrådet strök också under att den gräns som läggs fast, normalt i samband med plan-läggning enligt plan- och bygglagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k. "buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall garanteras en ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle dyka upp i denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför nämligen att staten, dvs. i första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kommunala beslut som innebär att ett riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksintresse eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas (s. 114-115). (Vår understyrkning).

Vi har flera gånger påpekat att stadsbyggnadskontoret har redovisat en felaktig dragning av gränsen för Nationalstadsparken vid Husarviken. Dels går gränsen i södra stranden, dels går den mellan Hjorthagen 1:3 och Norra Djurgården 1:14 och dels så innefattas även den västligaste delen av kv Ängs-botten i Storängskroken.

Stadsbyggnadskontoret har också under tre år deltagit i Boverkets och Naturvårdsverkets projekt Samhällsplanering med miljömål i Sverige, SAMS, som medfinansieras av bl a EU:s miljöfond LIFE. I rapporten från år 2000 ingår en fallstudie hur man ska behandla biologisk mångfald i fysisk planering i Stockholm och Nationalstadsparken. Här redovisas bl a hur viktigt det är för Nationalstadsparken att nuvarande planeringsinriktning för Gasverkstomten som ett barriärområde bryts och att spridnings-vägarna i stället aktivt måste förstärkas vid planering av tomten som en buffertzon . Kartblad bifogas.

Med en utvidgad bebyggelse här redovisar man att både buffertzoner och spridningszoner helt skulle försvinna och därigenom isolera Nationalstadsparkens kärnområden från varandra. Den redovisningen går stick i stäv med det planarbete som stadsbyggnadskontoret redovisar i nu aktuellt bygglov.

Jämför även Länsstyrelsens beslut 2001-08-29 i ärende 1942-00-40072 att undanröja tillfälligt bygg-lov för en 30 meter hög telemast med teknikbod som stadsbyggnadsnämnden 2001-06-08 medgivit på Gasverkstomten. Masten ansågs genom sin höjd och sitt läge påtagligt skada Nationalstadsparken.

Motstridiga beslut fattade vid stadsbyggnadsnämndens möten 2001-06-13 och 2002-01-17

Det är ej bara beslutet om startpromemoria för program för ett ev bebyggande av området som stadsbyggnadsnämnden fattade på mötet 2001-06-13, som berör bygglovet för en stenkross och berglager m m på Gasverkstomten. Samtidigt med beslutet om bygglov för stenkross och lager av bergmassor på samma område 2002-01-17 gavs bygglov för en destruktionsanläggning och lager för miljöfarligt avfall på Gasverkstomten. Samma invändningar som ovan gäller för dessa. Det handlar även här om en synnerligen miljöstörande verksamhet med buller, damm och utsläpp till luft och vatten. Därtill kommer ett allvarligt nedfall av akuttoxiska ämnen från 100 000 ton massor som skulle transporteras till platsen från olika håll i Stockholm för att lagras och förbrännas där. Påpekas bör att nuvarande strandskydd tillkom i samband med Miljöbalkens införande. Stadsbyggnadskontoret har då blivit tvunget att, i efterhand, konstruera en ny strandskyddskarta. Den stämmer dock ej med länsstyrelsens beslut 1999-06-03. I stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande 2002-01-07 för destruktionsanläggning och lager beskrivs därmed förhållandena för området felaktigt.

Birka Värme höll 2002-01-31 ett samrådsmöte om tillstånd enligt Miljöbalken för nytt högtryckslager och arbetslager för stadsgas att förläggas till Hjorthagen. Ansökan omfattar även en blandningsstation för fossilgas/luft dit flytande gas (LNG) skulle fraktas med tankbil genom innerstaden. Motsvarande gastransporter sker idag med järnväg. Högtryckslagret avses placeras inom strandskyddat område och uppförandet sammanfaller delvis både i tid och i rum med de områden som enligt byggloven ovan skulle tas i anspråk för stenkross/destruktionsanläggning och lager av miljöfarligt avfall/berglager. Anläggandet av högtrycks- och arbetslager skulle kräva borttagande av stora mängder träd och kräva en omfattande uppgrävning av förorenade massor (ca 15 000 m³ ).

Flera tunga energianläggningar lokaliserade till Hjorthagen belastar också miljön för de boende

Redan 1969 kom den enorma utbyggnaden av oljeeldningen i Värtaverket vid södra änden av Hjorthagen med ett värmeverk och en gasturbin. Fyra år senare kom ännu ett värmeverk och 1976 togs det stora kraftvärmeverket i drift. Den enorma oljesatsningen avslutades med ett tredje värmeverk 1979.

1977-1986 eldades 2 300 000 ton olja med 1 procent svavelhalt utan något krav på rening av avgaserna, vilket gjorde Värtaverket till en av landets största enskilda försurare. Under 1980 beräknades utsläppet av svavel- och kväveoxider till 5 600 respektive 2000 ton. Dessa utsläpp har varit den dominerande orsaken till den kraftiga markförsurningen kring Hjorthagen där pH värden lägre än 3,6 förekommer. Stoftspridningen från Värtaverkets skorstenar var också mycket omfattande under denna period, ca 80 ton/år varav ca 4 ton metaller (främst nickel).

Utbyggnaden av Värtaverket fortsatte med världens största elvärmeverk 1983. Uppe i nordöstra hörnet av Hjorthagen, norr om Ropstens T-banestation, togs 1985 första halvan av världens största värmepumpverk i drift och året därpå nästa halva. Ytterligare ett stort värmepumpverk placerat på en pråm 100 meter söder om Ropstens tunnelbana togs i drift 1987.

Trots den redan överdimensionerade el- och värmeeffekten vid Hjorthagen beslutades att ASEA skulle få lägga ett kolkraftvärmeverk baserat på den oprövade PFBC-tekniken tätt intill Hjorthagens servicehus. I naturvårdsverkets meddelande 4/1982 rekommenderas skyddsavstånd på 300-700 meter för ett kolkraftverk av denna storlek, men poängen för ASEA var att den skulle fungera som demonstrationsanläggning där närheten till bostäder skulle vara ett försäljningsargument.

Anläggningen togs i drift 1990 men först efter ett par års ideliga driftstopp och stora om- och tillbyggnader började den att fungera som utlovats. Den sammanlagda värme- och eleffekten vid Värtaverket är totalt 2190 MW, ungefär två tredjedelar av Forsmarks effekt! Från detta centrala läge i kanten av Stockholms innerstad fjärrvärmeförsörjs nu även norrförorter och Lidingö. En sådan ordning rimmar illa med fjärrvärmens idé, som är att lägga förorenande anläggningar utanför tätbebyggt område - inte mitt i!

Ett stort kollager planerades på Norra Kajen rakt öster om Hjorthagskyrkan men regeringen beslutade att lagringen av kol i anslutning till anläggningarna i Värtan i stället skulle ske i befintliga bergrum. Men bränsleprepareringen och asksilos placerades på kajen. Där hanteras nu också den tallbeckolja som tidvis medför svåra luktstörningar i omgivningen. Utsläppen från fartygstrafiken med både lastfartyg och Fin-landsfärjor är betydande och elanslutning i land vid kajen saknas.

Väster om Värtaverket ligger ett ca 18 000 m ² stort öppet ställverk som gränsar direkt till Hjorthagens skola. I det beryktade Ruhrområdet skulle ett skyddsavstånd på 500 meter ha krävts. Från ställverket löper 220 kV högspänningsledningar genom Abessinien på endast 10 - 20 meters avstånd från bostads-husen på Untravägen. Närmare ett 100-tal lägenheter utsätts därigenom kontinuerligt för fältstyrkor på 2-4 mikroTesla, mer än 10 gånger större än gällande riktvärde. Periodvis kan det röra sig om det dubbla!

Väster om Hjorthagen, nedanför Abessinien, planeras Norra Länkens tunnelmynning och avgastorn med stora avgasutsläpp . I söder byggs en jättelik trafikplats i upphöjt läge som kommer att medföra en ökad buller- och utsläppsnivå framförallt från den tunga hamntrafiken.

I nordöstra delen av Hjorthagen ligger spaltgasverket som togs i drift 1971. Naturvårdsverket hade då lämnat dispens från miljöprövning och endast fastställt ett par villkor för verksamheten. Ett gällde bullernivåerna vid närmaste bostadshus och ett höjden på utblåsningstornet för utsläpp av gas vid störningar i produktionen. Först nu efter 30 års drift miljöprövades verksamheten. Då framkom det att under alla år har bullret från anläggningen överskridit villkorsvärdena och även att höjden på utblåsningstornet är lägre än tillåtet. Förskolan i norra änden av Hjorthagens bostäder ligger endast ett par meter under denna utsläppspunkt på 240 meters avstånd.

Det uppdagades också att utsläppen av kväveoxider under hela 90-talet varje år varit 2-3 gånger större än vad som uppgivits i miljörapporterna till tillsynsmyndigheten . Dessa utsläpp har skett från fyra låga skorstenar på mindre än 200 meters avstånd från Hjorthagens förskola. Enligt Miljödomstolens dom M 76-99 tillåts svavelutsläppen från dessa låga skorstenar öka ca 20 gånger i förhållande till dagens utsläpp!

Ansamlingen av miljöstörande verksamheter kring Hjorthagen fortsätter

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm har 2002-01-22, trots att nämnden 2001-07-13 beslutat att sådan ändring ej kan tillåtas ske med ett enkelt anmälningsförfarande och som Birka Värme ej heller har överklagat, beslutat att inte låta tillståndspröva Birka Värme AB: s ändringsanmälan för verksamheten vid anläggningar vid Norra Kajen vid Värtan. Detta skulle innebära ett tidsbegränsat tillstånd t.o.m. år 2005 att i verksamheten vid Hjorthagen inrymma den förutvarande bunkeroljehanteringen vid Preems anläggning vid Kvarnholmen i Nacka. Därigenom skulle ytterligare 200 000 m³ olja kommer att lossas och lastas på kajen. En del av uttransporterna skulle då ske med tankbil bl.a. till Kapellskär.

Birka Värme AB har dessutom utannonserat ett samråd 2002-03-07 om lagring och hantering av biobränslen på Norra Kajen. Här handlar det om stora mängder träbränslen, torv, RDF, bildäck, slam, utvalda fraktioner klassade som avfall etc, som ska transporteras och hanteras intill bunkerolja, eldningsoljor till Värtaverket och lättbensin till Gasverket. Eldning av alla dessa nya produkter kan medföra tillskott av nya miljöfarliga ämnen över Hjorthagen liksom luktstörningar.

Till detta kommer så besluten om uppgrävning av och hittransporter av upp till 100.000 ton miljöfarligt avfall från andra delar av Stockholm, lager av miljöfarligt avfall och uppförande av destruktionsanläggning med förbränning och utsläpp av hälsofarliga ämnen, liksom uppförande av stenkross för 800.000 ton utsprängda bergmassor från Norra länken samt lager av motsvarande mängd bergmassor och krossgrus. Andra miljöstörande verksamheter har föreslagits utan att förverkligas som atomkraftverk, kolvärmeverk, kollager, asfaltverk, betongfabrik, rening av sopsand m m.

Hjorthagen har således under de senaste 33 åren blivit kringränt av miljöstörande verksamheter och för de få gluggar som återstår är nya miljöstörande verksamheter planerade. Om även dessa planer genomförs finns det ingen vindriktning som inte ger nedfall i Hjorthagen. Stadens omfattande diskriminering av hjorthagsborna, genom ständiga försämringar av deras livskvalitet, har nu nått en sådan nivå att det inte är värdigt ett demokratiskt rättssamhälle!

Hälsokonsekvensbeskrivning för befolkningen saknas - utvidga miljökonsekvensbeskrivningen!

Ingen vet exakt hur stora utsläpp till luft som sker i Hjorthagen. Under de 18 år Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening har verkat har ingen mätning av luftkvalitén gjorts i Hjorthagen. Bara teoretiska beräkningar samtidigt som rapporterade utsläppsnivåer ofta varit felaktiga och vid våra kontroller visat sig vara långt högre än vad som uppgivits! Sammantaget torde de miljöfarliga utsläppen i Hjorthagen i vara mycket omfattande! Verksamheterna har tillåtits experimentera med så stora utsläpp så nära bostäderna i Hjorthagen som möjligt!

De stora mängder av utsprängt berg, som nu avses att transporteras genom Nationalstadsparken till ett lager och tippas och krossas på Husarvikens strandskyddade område, medför stora utsläpp av avgaser, sprängämnesrester, damm från transporter och kross. Dessutom långt högre bullernivåer än som i dag uppmätts. Vi anser därför att en hälsokonsekvensutredning bör göras som kunskapsunderlag för att kunna bedöma vilka sannolika effekter för de boende i framför allt Fiskartorpet och Hjorthagen som verksamheten skulle föra med sig. Vi anser att relevanta mätningar i området måste göras i parken och i bostadsområdena.

En utvidgad miljökonsekvensbeskrivning måste göras, som tar hänsyn till gällande miljökvalitetsnormer. Området längs Husarviken är i dag till största delen ett uppvuxet grönområde. Det har fått allt större betydelse för djur och natur och för olika fritidaktiviteter som motion och fiske. Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening har därför föreslagit att området ska bli ett rekreationsområde med återställande av de historiska färdvägarna i området. Idrottsnämnden har också 1999-03-30 tillstyrkt att området ska användas som golfbana för Stockholms ungdom.

Av miljökonsekvensbeskrivningen bör även framgå hur bygglovets verksamhet uppfyller de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen om Frisk luft, Grundvatten av god kvalitet samt för Hav i balans och levande kust och hav.

Bättre alternativa platser finns i länet

Stenkross och lager utgör mycket störande verksamheter för sin omgivning. Boende får sin närmiljö klart försämrad. Så har t ex Nacka kommun sagt nej till förslaget om stenkross i Älta grustag p g a att det skulle störa kringboende för mycket. På gasverkstomten skulle närmaste boende i Fiskartorpet ligga bara ca 100 meter från det jättelika berglager med stenkross som bygglovet medger! Orimligt!

Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening har, med starkt stöd från de boende i Fiskartorpet, Hjorthagen och företag med verksamhet i Hjorthagen, framfört förslag att sprängstenen från Norra Länken skulle fraktas ut från området med järnväg till en ur miljösynpunkt bättre krossplats. En utredning om järnvägstransport av stenmassorna från ett bygge av Norra länken, som Vägverket mycket motvilligt lät göra, visar att detta går utmärkt. Vägverket har även angivit alternativa platser inom länet. Problemet när utredningen gjordes var att lämpliga järnvägsvagnar ej disponerades av SJ utan bara fanns utomlands. Numera har SJ inte monopol på godstransporter på järnväg och de önskade järnvägsvagnarna kan lätt transporteras upp över en natt via Öresundsbron. Kravet på en alternativ lokalisering stöds även av Stockholms stadsbyggnads- till dess gatukontor i skrivelse 1994-11-02.

Vid förhandling i Miljödomstolen om Preem AB:s ansökan om flytt av oljehanteringen från Kvarnholmen i Nacka till Loudden i Stockholm fick vi för kännedom en projektidé med utredning om en ny energihamn på ön Stora Höggarn i Lidingö (bifogas). Däri framgår att inga boende finns på ön och att närmast boende finns på Västra Granholmen ca 800 meter bort. I förslaget till ny översiktsplan för Lidingö Stad är detta miljöförorenade område angivet som utredningsområde. Vi har föreslagit Lidingö Stad att utreda möjligheten att där förlägga destruktionsanläggning, stenkross, bunkeroljehantering

m m. Vi bifogar vårt brev.

Det torde förtjänas att framhålla att vi länge har krävt en ny utformning av avfarten från Norra Länken till hamnen vid Värtan. Som den nu planeras så skulle avfarten gå upp genom Hjorthagen och därefter på bro över Lidingövägen. Gatu- och fastighetsnämndens beslut att förorda en omförhandling med Vägverket skulle kunna öppna för en lösning att bygga avfarten under i stället för över Lidingövägen. Härigenom skulle den gröna fronten mot Hjorthagen kunna bevaras samtidigt som buller- och avgasutsläppen från trafiken på Norra Länken skulle bli avsevärt lägre.

Om verksamheten som bygglovet innehåller i stället för på Gasverkstomten förläggs till det miljösförstörda området på Stora Höggarn skulle en ny avfart under Lidingövägen även medföra en möjlighet att undvika transporter av sprängsten genom Nationalstadsparken. Transporterna skulle i stället kunna köras direkt ut längs länkens sträckning via denna avfart till Värtahamnen för vidare båttransport. Vi anser denna lösning av borttransporterna av sprängsten från byggandet av den nya stadsmotorvägen till Lidingö klart bättre och miljövänligare än vad aktuellt bygglov medger.

Stadsbyggnadsnämndens bygglovsbeslut går emot beslutet i Östermalms stadsdelsnämnd 2001-08-23 att avslå bygglovsansökan. Vi förstår inte hur stadsbyggnadsnämnden menar att man skulle kunna inrymma verksamheten inom den tidsrymd man angivit. Vi anser också bygglovet vara diffust och att det skulle användas helt i strid med översiktplanens skrivningar om noggrann planering. Hur området ska återställas sägas inte men verksamheten kommer troligen att göra irreversibel skada på naturen i området, bl a då skogsmarken måste röjas. Området har haft 30 år på sig att växa upp sedan det senast användes för annan verksamhet. Vi bifogar en färgbild samt en skiss, som visar de starka skyddsvärdena i området. Vi bifogar även videobilder från Husarviken som visar djur-, växt och fritidslivet.

När Gasverket etablerades för hundra år sedan var området mycket naturskönt. Detta beskrivs redan av Carl Michael Bellman i FREDMANS EPISTEL N:o 71 "Till Ulla i fönstret på Fiskartorpet mid-dagstiden en sommardag, Pastoral, dedicerad till herr assessor Lundström" . Det är nu dags att naturvärdena återställs samtidigt som uppvuxen natur bevaras! Vägverkets bygglov måste därför avslås.

Per Schönning, ordf