För ett par år sedan publicerades några av bidragen till Stockholmsleder AB:s arkitekttävling om Dennisringens avgasskorstenar. Undertecknade anser att de visade bidragen inte uppfyller de skönhetskrav som Mälardrottningen - Nordens Venedig - har rätt att ställa, och vill därför ånyo slå ett slag för vårt eget, mjukare och mer tilltalande förslag: "skorstenar med mänskligt ansikte", s a s:

Illustration: Beate Trygger

Motivering:

Genom att ta fasta på och lyfta fram det grundläggande monumentala i Dennisöverenskommelsens stadsmotorledsdel vill vi förstärka känslan av historiskt minnesmärke över de framsynta stadens fäder, vilka oegennyttigt och målmedvetet beslutat, att det tjugoförsta århundradets Stockholm skall utformas som en hyllning till förbränningsmotorn - en erkänd symbol för välfärd. Med tillfredsställelse hälsar vi också Stadsbyggnadskontorets besked om den kommande exploateringen av de i dagsläget helt olönsamma grönytorna vid bl a Borgen på Ladugårdsgärde och vid Storängsbotten, en exploatering som möjliggörs av de monumentala trafikplatser i klassisk (s k Los Angeles-) stil som skall anläggas på dessa ställen. Kanske ett litet steg för mänskligheten, men ett jättekliv för den svenska vägbyggnadskonstens internationella anseende!

Allmänt:

Som stadsbyggnadsdirektören framhållit, kommer de fjorton avgasskorstenarna, med sin höjd av minst tjugo meter över den omgivande bebyggelsen, att i grunden förändra Stockholms utseende. Säkert kommer detta exempel på modern svensk stadsplanering att tilldraga sig omvärldens häpna intresse: det finns goda skäl att tro att Dennisskorstenarna i framtiden kommer att utgöra Stockholms främsta turistattraktion. Det är därför viktigt att dessa skorstenar ges en värdig och i grunden enhetlig utformning, men med utrymme för lokala variationer. Vi föreslår därför följande:

Grundutförande:

Samtliga skorstenar ges formen av en blöjförsedd småbarnskropp (med en höjd av 40 - 60 meter) med vissa gammelmansdrag. I ena handen placeras en sandlådespade, vilken utöver den rent konstnärliga, symboliska, funktionen även tjänar som skydd mot surt regn och nedfallande stoftpartiklar. Materialet i skorstenen utgörs av obehandlad (men ytterst korrosionsbeständig) betong. Figuren utförs till hälften nedgrävd: själva betonghäcken förankras så stadigt i marken att den inte låter sig rubbas av ens den kraftigaste folkstorm. Avgaserna från tunneln leds upp genom det ena benet, vidare genom kroppen och in i det av såväl praktiska som symboliska skäl ihåliga huvudet (se nästa punkt) för att slutligen ledas ut genom munnen och/eller öronen. Det andra benet tjänstgör som nödutrymningsväg (placeringen av själva nödutgången torde vara självskriven). Nära figuren placeras en upp och nedvänd hink (med höjd av ungefär 15 meter), vilken innehåller friskluftintag, serviceanläggningar, eldsläckare, gasmasker, syrgastält etc.

Lokala varianter:

Genom ett nästan kusligt sammanträffande överensstämmer antalet avgasskorstenar med antalet Dennisförhandlare. Varje skorsten avslutas därför med en verklighetstrogen (men larger-than-life) replik av huvudet på någon av förhandlarna. I analogi med de kända göteborska byggnaderna Skansen Lejonet och Skansen Kronan döps skorstenarna till Skorstenen Cederschiöld, Skorstenen Hulth, Skorstenen Ledel o s v. På detta sätt kommer skorstenarna att tjänstgöra som naturliga orienteringspunkter för generationer av stockholmare, och upphovsmännens namn kommer att leva vidare genom århundradena.

Kan någon önska sig ett vackrare och mer storslaget monument än detta?!

Claes TryggerBeate Trygger (ill.)