SAGAN OM KÄRNKRAFTVERKET I STADSPARKEN
AV CLAES TRYGGER
Det var en gång en liten stad som låg i en vik vid en stor sjö. I staden bodde tre små pojkar. De hette Benny och Berra Betong och Kasper Kappvändare. Benny och Berra var tvillingar. De var så lika varandra att inte ens deras mor alltid kunde se vem som var vem.
Det gick som det brukar gå med små pojkar. De växte upp till stora farbröder med körkort och betalkort och hemorrojder och punschmage. Men innerst inne förblev de små pojkar. De älskade stora dyra leksaker, helst sådana med massor av blänkande kugghjul och hävstänger. Allra roligast var sådana saker som sa "brum, brum". Eftersom de små pojkarna som såg ut som farbröder bestämde i den lilla staden kunde de köpa nästan vad som helst. En gång hade Benny nallat pengar ur stadens kassakista för att köpa en jättestor ångmaskin. Tyvärr fungerade den inte så bra, och nu stod den i ett hörn av stadsparken och blåste ut tjock svart rök över alla invånarna i staden.
Benny Betong var den som bestämde allra mest i den lilla staden. Han var störst och tyngst. Man brukade säga att han hade den tyngsta posten i staden. Därför kunde han sätta sig på de andra. Om de fortfarande inte ville göra som han sa blåste han fet cigarrök i ansiktet på dem. Då fick han sin vilja fram.
En dag fick Berra en lysande idé. "Jag vill bygga
ett kärnkraftverk framför slottet", sa han till
de andra. "Om vi tar inträde får vi nog pengar
så det räcker till bygget.". "Jag vill
också ha ett kärnkraftverk", sa Kasper Kappvändare.
"Men jag vill bygga det på den stora ängen i
utkanten av staden. Jag vill också ta inträde.".
"Bah", sa Benny, "Jag ska göra hela staden
till ett kärnkraftverk. Då behöver ingen betala
inträde. I stället får alla betala inträde
på biblioteket.".Trots att Benny försökte
sätta sig på de andra och blåste en massa rök
i deras ansikten fick han inte som han ville. Ett tag såg
det ut som om det inte skulle bli något kärnkraftverk
alls i den lilla staden.
Då kom Dennis Drakdödaren förbi. Dennis var ännu
duktigare på att bestämma än Betongbröderna
och Kasper Kappvändare. "Bestäm åt oss,
Dennis Drakdödare", sa de tre farbröderna. "Vi
vill så hemskt gärna bygga ett kärnkraftverk,
men vi kan inte komma överens.". Dennis ville gärna
bestämma. "Bygg ert kärnkraftverk mitt i stadsparken",
sa han. "Och gör det till världens största
kärnkraftverk. Pengar kan ni låna i länderna bortom
havet. Sedan kan ni ta inträde av alla. Och om pengarna inte
räcker får ni nalla ur stadens skattkista.".
Alla häpnade över Dennis Drakdödarens kloka beslut.
Aldrig förr hade någon gjort något så djärvt.
Dennis var också belåten. "Om ingen får
som han vill blir alla nöjda", sa han och gick muntert
visslande därifrån.
Vem som skulle få bygga hade Kasper och Betongbröderna redan bestämt. Det skulle bli deras gamla kompis Gasapagen. Om du tycker att namnet låter konstigt skall du veta att Gasapagen inte alltid hetat så. Han var i själva verket döpt till Gåsapågen. Men Gåsapågen hade bott länge i länderna bortom havet och fått för sig att det inte var fint nog att ha ringar på bokstäverna.
Gasapagen var den som bestämde allra mest i den lilla staden. Kanske bestämde han mest i hela landet. Överallt fick han bygga vägar och broar och hus som räckte upp till molnen. Ingen var så duktig på att blanda betong som Gasapagen.
Då människorna i länderna bortom haven fick höra talas om vad som var på färde skrattade de så de skrek. Sedan skakade de på sina huvuden och knackade sig menande i pannan. Men Betongbröderna och Kasper Kappvändare förstod inte vad de menade. Kanske ville de inte förstå.
Nu var allt bestämt. Allt utom en sak; vilken färg skulle
det vara på kärnkraftverket i stadsparken? Rött?
Blått? Kanske något däremellan? Men de tre farbröderna
visste på råd: "Vi frågar människorna
i staden", sade de. "De får bestämma färgen.
Då tror de att de haft något att säga till om.".
Alla var överens om att detta var en god idé. Därför
ordnade man samrådsmöten i den lilla staden. Dit fick
alla komma för att säga sin mening om färgen på
kärnkraftverket i stadsparken. Detta kallades för demokrati.
Hur gick det sedan? Ja, se det är en annan historia.