SAGAN OM KÄRNKRAFTVERKET I STADSPARKEN

AV CLAES TRYGGER

Det var en gång en liten stad som låg i en vik vid en stor sjö. I staden bodde tre små pojkar. De hette Benny och Berra Betong och Kasper Kappvändare. Benny och Berra var tvillingar. De var så lika varandra att inte ens deras mor alltid kunde se vem som var vem.

Det gick som det brukar gå med små pojkar. De växte upp till stora farbröder med körkort och betalkort och hemorrojder och punschmage. Men innerst inne förblev de små pojkar. De älskade stora dyra leksaker, helst sådana med massor av blänkande kugghjul och hävstänger. Allra roligast var sådana saker som sa "brum, brum". Eftersom de små pojkarna som såg ut som farbröder bestämde i den lilla staden kunde de köpa nästan vad som helst. En gång hade Benny nallat pengar ur stadens kassakista för att köpa en jättestor ångmaskin. Tyvärr fungerade den inte så bra, och nu stod den i ett hörn av stadsparken och blåste ut tjock svart rök över alla invånarna i staden.

Benny Betong var den som bestämde allra mest i den lilla staden. Han var störst och tyngst. Man brukade säga att han hade den tyngsta posten i staden. Därför kunde han sätta sig på de andra. Om de fortfarande inte ville göra som han sa blåste han fet cigarrök i ansiktet på dem. Då fick han sin vilja fram.

En dag fick Berra en lysande idé. "Jag vill bygga ett kärnkraftverk framför slottet", sa han till de andra. "Om vi tar inträde får vi nog pengar så det räcker till bygget.". "Jag vill också ha ett kärnkraftverk", sa Kasper Kappvändare. "Men jag vill bygga det på den stora ängen i utkanten av staden. Jag vill också ta inträde.". "Bah", sa Benny, "Jag ska göra hela staden till ett kärnkraftverk. Då behöver ingen betala inträde. I stället får alla betala inträde på biblioteket.".Trots att Benny försökte sätta sig på de andra och blåste en massa rök i deras ansikten fick han inte som han ville. Ett tag såg det ut som om det inte skulle bli något kärnkraftverk alls i den lilla staden.

Då kom Dennis Drakdödaren förbi. Dennis var ännu duktigare på att bestämma än Betongbröderna och Kasper Kappvändare. "Bestäm åt oss, Dennis Drakdödare", sa de tre farbröderna. "Vi vill så hemskt gärna bygga ett kärnkraftverk, men vi kan inte komma överens.". Dennis ville gärna bestämma. "Bygg ert kärnkraftverk mitt i stadsparken", sa han. "Och gör det till världens största kärnkraftverk. Pengar kan ni låna i länderna bortom havet. Sedan kan ni ta inträde av alla. Och om pengarna inte räcker får ni nalla ur stadens skattkista.". Alla häpnade över Dennis Drakdödarens kloka beslut. Aldrig förr hade någon gjort något så djärvt. Dennis var också belåten. "Om ingen får som han vill blir alla nöjda", sa han och gick muntert visslande därifrån.

Vem som skulle få bygga hade Kasper och Betongbröderna redan bestämt. Det skulle bli deras gamla kompis Gasapagen. Om du tycker att namnet låter konstigt skall du veta att Gasapagen inte alltid hetat så. Han var i själva verket döpt till Gåsapågen. Men Gåsapågen hade bott länge i länderna bortom havet och fått för sig att det inte var fint nog att ha ringar på bokstäverna.

Gasapagen var den som bestämde allra mest i den lilla staden. Kanske bestämde han mest i hela landet. Överallt fick han bygga vägar och broar och hus som räckte upp till molnen. Ingen var så duktig på att blanda betong som Gasapagen.

Då människorna i länderna bortom haven fick höra talas om vad som var på färde skrattade de så de skrek. Sedan skakade de på sina huvuden och knackade sig menande i pannan. Men Betongbröderna och Kasper Kappvändare förstod inte vad de menade. Kanske ville de inte förstå.

Nu var allt bestämt. Allt utom en sak; vilken färg skulle det vara på kärnkraftverket i stadsparken? Rött? Blått? Kanske något däremellan? Men de tre farbröderna visste på råd: "Vi frågar människorna i staden", sade de. "De får bestämma färgen. Då tror de att de haft något att säga till om.". Alla var överens om att detta var en god idé. Därför ordnade man samrådsmöten i den lilla staden. Dit fick alla komma för att säga sin mening om färgen på kärnkraftverket i stadsparken. Detta kallades för demokrati.

Hur gick det sedan? Ja, se det är en annan historia.