- Komplexa tal.
- i2= -1.
- Omskrivning av bråkuttryck till normalform med hjälp av konjugatregel-knepet.
- Realdel, imaginärdel, belopp och konjugat.
- Komplexa tal på polärform. Argumentvinkeln.
- Geometrisk tolkning av komplex multiplikation med hjälp av polära formen.
Ex: Multiplikation med 'i' ger vridning 90 grader i positiv led.
- Eulers formel.
- Polynom.
- Nollställena till reella polynom förekommer som konjugerade par.
(Så att om 1+i är en rot så är också 1-i en rot.)
- Faktorsatsen gäller även komplexa tal a och komplexa polynom P:
P(a)=0 om och
endast om (x-a) är en
faktor i P(x), dvs P(x)=(x-a)Q(x), där Q(x) är ett polynom.
FB 6.3
- Homogena lösningar.
- En allmän linjär differentialekvation med konstanta koefficienter kan skrivas
L(D)y=h(x), där L är ett polynom och D står för deriveringsoperationen.
- Den homogena lösningen yH är lösningen till L(D)y=0..
- Den homogena lösningen bestäms av de komplexa lösningarna r till den
karakteristiska ekvationen L(r)=0.
- I fallet andra ordningens LDI finns det tre fall:
- Två reella rötter
- En reell dubbelrot.
- Två konjugerade komplexa rötter.
som ger upphov till motsvarande tre typer av homogena lösningar.
- Den homogena lösningen
innehåller ett antal obestämda konstanter (lika många som diff.ekvationens ordning).
- Partikulärlösningar
- Den allmänna lösningen till en linjär differentialekvation kan skrivas y=yH + yP,
där yP är en (vilken som helst) partikulärlösning, dvs en lösning till
ickehomogena ekvationen L(D)y=h(x).
- Tekniken att bestämma en partikulärlösning beror på hur högerledet h(x) ser ut.
- Om h(x) är ett polynom av grad n ansätts i normalfallet yP=allmänt polynom av grad
n. (Ex. n=2, yP=ax2+bx+c).
- Viktigt undantag från ovanstående: Om y saknas i diff.ekvationens vänsterled ansätts istället ett polynom av grad n+1.
(Om y' också saknas blir graden n+2 osv.)
- Om h(x)=Aekx ansätts en lösning z(x)ekx.
- Förskjutningsregeln ( L(D)z(x)ekx=ekxL(D+k)z(x) ) underlättar bestämningen av z(x).
- Ovanstående går också att tillämpa då h(x) har en trigonometrisk faktor.
Man använder Eulers formel som ger eaxcos bx = Re( e(a+ib)x) osv.
- Resonans inträffar då k (exponentkoefficienten i h(x) uppfyller L(k)=0.
Detta gäller även då k är komplext.
Partikulärlösningen tas fram med samma metod i resonansfallet. Man kommer att stöta på undantagsfallet för polynom ovan vid resonans.
- Om flera termer förekommer i högerledet bestäms en parikulärlösning för en högerledsterm i taget,
yP1, yP2, ... . Den totala partikulärlösningen blir yP= yP1+ yP2+... .
- Då tillräckligt många begynnelsevillkor är givna (Ex. y(0), y'(0) är givna för en andra ordningens ekvation)
får man en unik lösning genom att bestämma de obestämda konstanter som ingår i allmänna lösningen.
Detta sker genom insättning av x=0 i allmänna lösningen y och dess derivator y',... .
FB 6.5a
|