2. FV1
Skalärvärda funktioner
|
|
|
1. Rn->Rm-funktioner och deras gränsvärden.
- Geometrisk tolkning av funktionerna för olika n och m.
Ex: R->R3: Kurva i R3. R2->R: Yta i R3.
- Tangentvektorn r'(t) till en kurva r= r(t).
- Gränsvärden av R2->R-funktioner bestäms enklast med polära koordinater.
Gränsvärdet i en punkt existerar endast om samtliga gränsvärden längs kurvor genom punkten existerar.
- Kontinuitet för flervariabelfunktioner i en punkt innebär (som alltid) att funktionsvärdet= gränsvärdet.
- Spiraltrappsdiskontinuitet: Nytt fenomen som inte förekommer i envariabelfallet.
|
|
2. Differentierbarhet och partiella derivator .
- Grafytan till en differentierbar R2->R-funktion har ett tangentplan i varje
punkt på ytan. (Funktionen z=(x2 +y2)1/2, som framställer en kon med spets i origo,
är inte differentierbar i origo.)
- Definitionen av differentierbarhet utgör ett villkor på resttermerna i Taylorutvecklingar där utvecklingarna avbrutits efter 1:agradstermerna..
- En partiell derivata med avseende på x definieras på samma sätt som en envariabelderivata.
De övriga oberoende variablerna (utöver x) betraktas då som konstanter.
- Differentierbarhet medför deriverbarhet.
Omvändningen gäller dock inte.
- Den partiella derivatan fx(x,y) ger lutningen för ytan z=f(x,y) i punkten (x,y) i
x-axelns riktning.
- Högre dervator definieras också på samma sätt. Blandade derivator (som Fxy och Fyx )
är parvis lika i en punkt, om de är kontinuerliga i en omgivning av punkten.
Detta gäller för alla elementära funktioner i punkter där de är definierade.
|
|
3. Kedjeregler och riktningsderivata.
- Varje typ av funktionssammansättning fordrar en speciell kedjeregel.
Observera särskilt kedjeregeln för sammansättningen f(t)=F(x(t),y(t),z(t)):
f'(t)=Fxx'(t)+Fyy'(t)+Fzz'(t).
- Derivatan f'(t) visar sig kunna skrivas som en skalärprodukt:
(*) f'(t) = gradF·r', där gradF=(Fx,Fy,Fz) och r(t) =(x(t),y(t),z(t)).
- Vanlig problemtyp: Visa att u(x,y)= f(x-y) uppfyller den partiella differentialekvationen uxx-uyy=0.
där f är en godtycklig deriverbar funktion. En kedjeregel behövs för den upprepade deriveringen.
- Riktningsderivatan av F i punkten a i riktningen u:
F'u(a)=gradF(a)·e, där e=u/|u|.
Riktningsderivatan generaliserar vanliga partiella derivator genom att ge F:s tillväxt i godtycklig riktning.
Observera att riktningsvektorn e i formeln måste vara normerad!
|
|
4. Regulära kurvor och ytor.
- Vektorn gradF(a) pekar åt det håll funktionen F(x,y,z) växer snabbast i punkten a..
(Följer av uttrycket för riktningsderivatan).
- Vektorn gradF(a) är normalriktning till tangentplanet till ytan F(x,y,z)=C,
om punkten a ligger på ytan. (Följer av uttrycket (*) för detivatan f'(t) ovan.)
|
|